Läs senare

Musiken är också fostran

ForskningStort engagemang men också frustration. Många musiklärare har svårt att omsätta kraven på demokrati och social rättvisa i undervisningen, visar en ny avhandling.

28 mar 2019
Många musik­lärare fokuserar för mycket på de musikaliska kunskaperna, enligt Anna-Karin Kuuse.

Vårterminen 1996. Utanför klassrumsdörren väntar eleverna i stökiga klass 2 C. Innanför dörren står musikläraren Anna-Karin Kuuse. Hon känner sig ofta villrådig och uppgiven. Vad ska hon göra med klassen där så många av barnen har svårt att sitta still och där det ofta blir bråk?

Den här dagen tänker hon prova något nytt. När klassrumsdörren öppnas möts eleverna av orkestermusik. Anna-Karin Kuuse delar in klassen i två grupper. En i taget får varje elev i uppgift att röra sig till musiken och att leda sin grupp att göra likadant. Med sina kroppar gestaltar barnen kamp och våld. Koncentrationen är på topp. I slutet av lektionen sätter eleverna ord på vad som hände. Det växte fram en detaljrik berättelse om att de har iscensatt två stridande folkgrupper som successivt börjat samarbeta och bygga ett gemensamt land.

Anna-Karin Kuuse var relativt nyexaminerad då, men det som hände i klass 2 C väckte frågor som hon burit med sig sedan dess.

Musikalisk agens utgår också ofta från fysisk handling.

– Då hade jag inte funderat över vad skolans grundläggande demokratiska uppdrag innebar för min egen musikundervisning. Men jag insåg att jag faktiskt jobbade med något mer än att enbart stärka eleverna musikaliskt. Det blev tydligt att gemensamma och kollektiva musikaliska erfarenheter kan påverka självuppfattning, gruppdynamik och handlingskapacitet, säger hon.

Anna-Karin Kuuse

Anna-Karin Kuuse är universitetsadjunkt och forskare vid Högskolan för scen och musik i Göteborg.

Hon har också arbetat som pedagog i grundskolan, kulturskolan och som musikterapeut.

Avhandlingens namn: ”Liksom ett annat uppdrag”. Iscen­sättning av social rättvisa i musikundervisningens retorik och praktik (Umeå universitet)

Genom åren har hon fortsatt att undersöka musikundervisningens roll i förhållande till skolans mål att fostra eleverna till demokratiska medborgare. Det blev också utgångspunkten för hennes doktorsavhandling ”Liksom ett annat uppdrag”. I avhandlingen har hon studerat föreställningar om musikundervisning och social rättvisa för barn och unga i den kommunala musikskolan och i grundskolan.

Anna-Karin Kuuse menar att det som skedde med klass 2 C var ett tydligt exempel på musikalisk agens, ett begrepp som också löper som en röd tråd genom hennes forskning.

– Det handlar om elevernas egenmakt och att ges möjlighet att ge meningsfulla svar på frågor utifrån sina egna villkor. Musikalisk agens utgår också ofta från fysisk handling, förtydligar hon och återknyter till exemplet på hur eleverna i stökiga klass 2 C själva hade kompetens att lösa sina problem.

Musikalisk agens är också en grundläggande byggsten för social rättvisa och demokrati, framhåller hon.

Avhandlingen innehåller fyra olika forskningsartiklar där Anna-Karin Kuuse intervjuat lärare, skolledare, föräldrar och elever. Hon har också deltagit i undervisningen och gjort observationer i både grundskolan och kulturskolan.

I den första delstudien undersöker hon marknadsföring och retorik kring social musikundervisning på svenska El Sistemas hemsida. Den andra artikeln handlar om musikalisk agens. Studie tre och fyra undersöker musiklärares föreställningar kring musikundervisning och social rättvisa.

Efter fyra års forskning, och sammanställandet av delstudierna, kan Anna-Karin Kuuse konstatera att musikämnet står inför stora utmaningar och att många lärare känner osäkerhet och otillräcklighet inför läroplanens krav.

– Genom åren har jag träffat många engagerade lärare som verkligen brinner för sitt arbete. Men min studie visar att det också finns en tydlig frustration inför det sociala uppdraget. Musiklärare upplever ofta att de slits mellan att vara musiker, pedagog och socialarbetare. Rollerna går inte ihop. Det saknas en metod för att kunna bygga broar mellan rollerna, säger hon.

Anna-Karin Kuuse menar att ett stort problem är att många lärare ensidigt fokuserar på de musikaliska kunskaperna i sin undervisning. De sociala målen uppfattas ibland som något som står i motsättning till och konkurrerar med de musikaliska. Inte minst upplevs det stora demokratiska uppdraget som luddigt och svårt att omsätta i praktiken, enligt studien.

– För att få en chans att hitta mening med sin undervisning måste musiklärare få tid för att reflektera mer över sina sociala insatser, säger hon.

Exempel på frågor att fundera över kan exempelvis vara: Vad ska vi ha musik till i skolan egentligen? Är det en social praktik eller ett estetiskt ämne där eleverna bara ska utveckla sina talanger och lära sig att spela instrument eller sjunga? Vilka möjligheter finns att förena uppdragen?

Anna-Karin Kuuse pekar också på att de uttalade kunskapsmålen i dagens skola många gånger krockar med läroplansmålen om demokrati, social rättvisa och likabehandling.

– Lärarnas fokus ligger alltmer på att beta av de kortsiktiga kunskapsmålen. Det ger ännu mindre tid för att reflektera över mer övergripande syften, säger hon.

Trots att hon mött mycket frustration och osäkerhet ser Anna-Karin Kuuse möjligheter att komma till rätta med lärarnas dilemman. Hon hoppas att detta kommer att bli ett inslag redan på musiklärutbildningen i framtiden.

– Vi behöver resonera kring vad vi ska ha för slags musikundervisning i grundskolan och på kulturskolan. Det är nödvändigt att musikläraryrket utvecklas och att lyfta hur musiklärare ska kunna omsätta värdegrund, läroplan och kursplan i praktiken, säger Anna-Karin Kuuse.  Gertrud Dahlberg

ur Lärarförbundets Magasin