Läs senare

Musiken sfärer reducerade till en vertygslåda

Musikaliska och kreativa dimensioner i musikund­ervisningen får stryka på fot­en för hantverk, teknik, motorik och regelföljande. Det visar en ny avhandling.

02 jun 2009

Marie-Helene Zimmerman Nilsson har forskat om vad musik­lärare på gymnasiet väljer att lyfta fram på lektionerna.

– Jag är mest överraskad över att det sammantagna resultatet visar att undervisningen är så starkt reproducerande och att de musikaliska dimensionerna inte kommer fram, säger hon.

Eftersom hon själv är musiklärare är det av yrkesmässigt intresse hon har studerat området. Vad man väljer att lyfta fram i undervisningen är något som ofta diskuteras bland kollegor, menar hon.

Hon tar ett exempel ur avhandlingen: En ensemble, där läraren hade tillrättalagt undervisningen så att alla elever skulle kunna delta, oavsett färdighetsnivå. Läraren visade två elever var tre gitarrackord, men enbart det rent tekniska, fingersättningen. Han berättade inte varför han hade valt just de ackordläggningarna.

– Trots att alla elever hade förutsättningar att hänga med musikaliskt, blev det ändå det rena hantverket som dominerade lektionen. Men när läraren efteråt pratade med mig, då talade han även om varför han hade valt ackorden ur ett musikaliskt perspektiv – för att de inte skulle krocka med varandra klangmässigt och för att skapa olika ”voicings”.

Marie-Helene Zimmerman Nilsson har videofilmat fem musiklärare på olika gymnasieskolor under deras lektioner i musik- och gehörslära respektive ensemblespel. Lärarna har sedan fått se videoupptagningarna, reflekterat fritt över dem och blivit intervjuade.

– Inom det musikpedagogiska forskningsområdet är det ovanligt att man har filmat och verkligen tittat på vad musiklärare gör i undervisningssituationer och inte enbart på vad de säger att de gör. Där finns ibland en skillnad. Det skulle kunna bero på att man som lärare kanske tror att man förmedlar något, som inte alltid går fram till eleverna.

Lärarna själva tyckte – när de såg videoupptagningarna – att de ibland förmedlade musikaliska aspekter, vilket dock motsades av forskningsanalysen av lektionerna.

Den ena gruppen av lektioner, musik- och gehörslära, präglades av att läraren analyserade ett begrepp, till exempel intervall. Det gjordes enbart reproducerande, återupprepande, utan att läraren berättade hur det kunde användas musikaliskt. Innehållet blev till ett regelsystem i sig, eller en verktygslåda.

Den andra gruppen var ensemblespelet. Där var aktiviteten i sig både innehållet och det som styrde innehållet. Det centrala var eleverna och det sociala, gruppgemenskapen. Marie-Helene Zimmerman Nilsson är förvånad över att det musikaliska perspektivet var så frånvarande även här.

Hon spekulerar i varför resultaten ser ut som de gör, men har inte svaren: Är det musikaliska något man tar för givet som musiker? Eller är det en kultur av hantverksekvilibrism som premieras bland musiker?
­
– Visst måste man kunna hantverket, men om man är så fokuserad vid det att det musikaliska får komma in först fem i tolv, blir det då inte bara ett utanverk?

Ett annat resultat är att lärarna hanterar undervisningens innehåll olika efter gruppstorlek. Vid enskild undervisning, för en eller två elever, plockades innehållet ner till minsta beståndsdel, som i exemplet ovan med de två gitarreleverna.

Vid gruppundervisning plockade läraren upp ett enskilt fenomen – till exempel en kromatisk skala – och lyfte fram olika uttryck för detta genom att verbalt förklara, spela den på instrument och skriva på tavlan.

Samtliga lärare i studien hade arbetat minst fyra år som musiklärare och hade relativt färska högskoleutbildningar. De undervisade vid det estetiska programmet eller vid valbara kurser.
Marie-Helene Zimmerman Nilsson säger att fem lärare kan verka som ett litet underlag, men det är kvalitativ forskning och den är inte avsedd att generalisera ifrån ur ett statistiskt perspektiv. Resultatet var dock entydigt bland lärarna i studien. Hon hoppas att resultatet ska ge ett pragmatiskt värde till andra pedagoger, att de ska känna igen sig i det – eller också inte.

En ambition med avhandlingen är just att problematisera och öppna för diskussion om musikämnet. Marie-Helene Zimmerman Nilsson vill att frågan ska diskuteras bland musiklärare: Vad vill vi lyfta fram i undervisningen?

Hon tror att man genom att skapa en större medvetenhet om vad man verkligen gör i undervisningen kan skapa fler och bättre argument för musikämnet.

Just nu händer det mycket inom gymnasieskolan. Då är det viktigt att ta ställning till vilken roll musiken ska ha och hur det ska uttryckas i styrdokumenten, anser Marie-Helene Zimmerman Nilsson.

– Jag hoppas givetvis att det estetiska programmet får vara kvar, men även estetiska profiler vid andra program. Jag önskar att musiken även får vara ett mål i sig, inte bara ett medel.

Fakta

Avhandlingen heter Musiklärares val av undervisningsinnehåll. En studie om und­ervisning i ensemble och gehörs- och musiklära inom gymnasieskolan. Marie-Helene Zimmerman Nilsson lade fram den i mars vid Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet.

Hon är utbildad musiklärare och klassisk pianist. Hon har arbetat på alla stadier inom skolan, från förskolan till gymnasiet, och är nu lärarutbildare vid Högskolan i Halmstad.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com