Läs senare

Nyanlända föräldrar kan visst stötta

ForskningÄven om en nyanländ elevs föräldrar saknar skolvana bör de ses som resurser. Samverkan kan dock behöva ske på nya sätt, visar Susanne Dueks avhandling.

17 Dec 2018
Susanne Dueks avhandling visar att nyanlända elever gärna delar med sig av erfarenheter från hemlandet.
Foto: Cathrine Andersson Busch

Läraren Susanne Duek har undersökt villkoren för läsande och skrivande praktiker, så kallad litteracitet, hos sex barn mellan fyra och nio år. Barnen är från hem där föräldrarna antingen helt saknar eller bara har en kort skolbakgrund. Familjerna kommer från länder utanför Europa och hade vid studiens start varit i Sverige i högst två år. I drygt ett år följde Susanne Duek barnen i skola/förskola samt i hemmen. Hon träffade också föräldrarna i samband med SFI-undervisning och vid flera tillfällen djupintervjuade hon barn, föräldrar och lärare.

– Precis som vid alla kvalitativa studier kan man aldrig dra generella slutsatser, men min studie visar hur det kan förhålla sig. Samtliga skolor finns dessutom på orter som endast har ett fåtal elever med migrationsbakgrund och det är just i den typen av sammanhang som de flesta av den senaste flyktingvågens elever hamnade. Samverkanstemat intresserar mig eftersom det finns många antaganden om dessa elevers föräldrar, säger Susanne Duek.

Även människor som inte har gått i formell skola kan ha fått värdefull kunskap på andra sätt.

Detta är också ett av de resultat som avhandlingen landar i: många lärare ger upp försöken att samverka med hemmen innan de ens har försökt.

– Flera av lärarna i studien uttrycker till och med rent ut att de anser att dessa föräldrar inte kan hjälpa till. Detta synsätt är skadligt för barnens möjligheter att lyckas i skolan och dessutom finns det flera lager i det: vad säger en sådan inställning till eleven om föräldrarnas potential?

Susanne Duek

Har en bakgrund som lärare i svenska som andraspråk, engelska och tyska i grund­skolans senare år samt vuxenutbildning vid SFI. 2003 började hon som adjunkt vid Karlstads universitet där hon har arbetat med lärar­utbildning, lärarfortbildning och utbildning i ämnet svenska som andraspråk.

Avhandling: Med andra ord – samspel och villkor för litteracitet bland nyanlända barn lades fram 2017 vid institutionen för pedagogiska studier, Karlstads universitet.

Susanne Dueks avhandling visar på många outnyttjade föräldra­resurser. Men lärare kan behöva tänka på nya sätt för att komma åt dem. I stället för att göra som man alltid har gjort bör ingången vara: hur kan just de här föräldrarna hjälpa sitt barn?

– Lärare behöver tänka mer utanför normen och prova nya vägar. Man behöver anpassa efter varje unik situation och testa nytt.

Ett konkret exempel på hur det kan bli när man kör på i invanda mönster, beskrivs i avhandlingen. En flicka i årskurs tre har svårt att få flyt i sin läsning och får då den traditionella hemläxan att läsa högt för en förälder en kvart om dagen.

– Men föräldrarna förstår väldigt lite svenska och mamman kan inte läsa över huvud taget. Det går ju inte att upprätthålla en sådan läxa i längden, för det blir ju bara en lång oförståelig harang av ord för föräldrarna, säger Susanne Duek.

Om läraren i stället hade gett flickan en bok på modersmålet hade hemläxan säkerligen gett resultat, menar Susanne Duek. Hon hänvisar till annan forskning om överförbarhetsteorin, som visar att läsning på modersmål ger resultat i andra språk.

– Även om mamman inte kan läsa, så hade hon ju då kunnat prata med sin dotter om berättelsen. Det är just vad litteracitet handlar om. Dessutom kan pappan läsa och det finns också äldre syskon i familjen, så även där hade lärande möten kring text och berättelse kunnat ske.

En annan slutsats i avhandlingen är att samtliga medverkande föräldrar har en stark drivkraft att hjälpa och stötta sina barn. Trots att det finns hinder i såväl språk som egen skolerfarenhet har alla målet att barnen ska klara sin skolgång.

– Föräldrarna gör vad de kan för att stötta i skolarbetet.

Ett exempel som Susanne Duek har observerat är när ett barn kommer hem med en geografiläxa. Ingen av föräldrarna kan något om geografi, men söker information på internet.

– Även människor som inte har gått i formell skola kan ha fått värdefull kunskap på andra sätt, exempelvis genom muntliga berättartraditioner eller genom att se hur andra gör. Detta går att ta tillvara, man ska inte frånta föräldrarna förmågan.

Susanne Duek är medveten om att avsaknaden av ett gemensamt talat språk kan upplevas som en stor utmaning i samverkan med föräldrar till nyanlända elever. Hon har förståelse för det, men betonar samtidigt att det finns andra sätt att kommunicera.

– Man kan använda kroppsspråk och enstaka ord. Dessutom finns modersmålslärare som resurs.

En annan slutsats i studien är att samtliga deltagande lärare uttrycker att de känner de nyanlända barnen mindre än elever som har varit i Sverige längre. Detta oavsett om de undervisat alla i klassen lika länge.

– Lärarna kan mindre om dessa barns bakgrund och vågar heller inte riktigt fråga. Det finns ett slags försök att neutralisera olikheter i stället för att lyfta dem.

Men studien visar att barnen gärna delar med sig av sina erfarenheter. Exempelvis blir en flicka djupt engagerad när Susanne Duek frågar henne om ursprungslandet Somalia.

– Det är bara att gå till sig själv. Hur skulle det kännas att vara ny i ett land om ingen någonsin intresserade sig för ens svenska bakgrund?

Susanne Duek poängterar vikten av att synliggöra alla elevers språk, och erfarenheter för övriga elever.

– Det är ett oerhört plus även för de svenskfödda barnen. Det ger dem en interkulturell förståelse som är en mycket viktig kunskap att ha med sig i vår globala värld.

ur Lärarförbundets Magasin