Läs senare

Omdömen brister i saklighet

Att formulera skriftliga omdömen kan vara knepigt, visar en rapport från Skolverket. Trots det ser lärare dem som en tillgång i arbetet.

23 Nov 2010
Omdömen brister i saklighet
Illustration: Maja Modén

I juli 2008 trädde en ny reform i kraft. Lärare i den obligatoriska skolan ska skriva omdömen om elevernas kunskapsutveckling, som en del av elevens individuella utvecklingsplan, IUP.
Skriftliga omdömen ska finnas i varje ämne där eleven har undervisning och i alla årskurser.

Men hur uppfylls de nya kraven? Det frågade man sig på Skolverket och gjorde en uppföljning och utvärdering av skolornas arbete ett år efter reformen. Den resulterade i rapporten ”Skriftliga omdömen i grundskolans individuella utvecklingsplaner”.

Sandra Mardones Larsson, undervisningsråd, är en av dem som står bakom rapporten. Hon menar att man på Skolverket har bilden av att det finns en del problem.

– Vi hade inte tänkt oss att det skulle vara så svårt med omdömen som det verkar vara. Det ingår i läraruppdraget att kunna formulera skriftliga omdömen. Jag skulle tro att de skulle behöva arbeta mer med det här under lärarutbildningen, säger hon.

Hanna Sepp är ansvarig för lärarutbildningen med inriktning hem- och konsumentkunskap vid Högskolan Kristianstad, en relativ ny utbildning. Hon berättar att de under de första åren inte erbjöd lärarstudenterna någon kurs i betyg och bedömning inom inriktningen eftersom det ingick i det allmänna utbildningsområdet. Men ganska snart framgick att det var något som studenterna saknade.

– De var osäkra – en del till och med okunniga – då det gällde bedömning i hem- och konsumentkunskap, berättar Hanna Sepp.

Därför ligger numera fokus på betyg och bedömning under studenternas andra verksamhetsförlagda utbildning, VFU. Först fokuserade de bara på betygsättning, men när studenterna intervjuade sina handledare visade det sig att dessa i hög grad saknade dokumentation. De ”visste” betyget och hade svårt att förmedla kunskapen om hur de kom fram till det.

Även i Skolverkets rapport har man kommit fram till samma problematik:

– Som vi förstår det kan lärare bedöma, de är bara inte vana vid att sätta ord på det och göra det systematiskt, säger Sandra Mardones Larsson.

Jan-Eric Ekberg är en av de ansvariga för lärarprogrammet idrott och fysisk bildning vid Malmö högskola. Han menar att en grundförutsättning för bedömning och omdömen är att man har en klar uppfattning om läroplan och kursplan – vad ämnet innebär.

– Det arbetar vi med i ett flertal inledande kurser och i termin tre har vi en kurs i betyg och bedömning. IUP och skriftliga omdömen hänger ihop med kursplanen och med bedömning, de går in i varandra. Under sista terminen återkommer vi till kunskapsmål, betyg och bedömning, och kopplar ihop det.

Då det gäller arbetet runt IUP är det varje rektor på den enskilda skolan som bestämmer. När lärarstudenterna i Kristianstad är ute på VFU ingår det i deras uppgift att delta så mycket som möjligt vid utvecklingssamtal.

– På sina håll är det mer regel än undantag att det helt saknas skriftligt underlag inför samtalen. Lärarna har allt ”i huvudet”. Man kan ju inte låta bli att fråga sig hur man klarar det om man arbetar sexparallelligt. Kan man ge en rättvis bedömning utan dokumentation? undrar Hanna Sepp.

Enligt studenterna motiverar lärare ofta med att det är arbetsamt med skriftliga omdömen och ytterligare en arbetsbörda.

– Lärarna ser inte att det faktiskt underlättar arbetet, säger Hanna Sepp.

Hon lyfter därmed det faktum att vad studenterna lär sig på VFU:n beror till stor del på var de hamnar. De skolor som brister då det gäller IUP kan vara jättebra på något annat. Och tvärtom. Så därför har de på högkolan jobbat mer och mer med bedömning.

– Och så är det jätteviktigt med återkoppling och diskussioner i grupp när man kommer tillbaka från sin praktik, säger Hanna Sepp.

En brist, enligt Skolverket, är att det råder oklarhet om relationen mellan skriftliga omdömen och den framåtsyftande utvecklingsplanen för eleven.

– Skriftliga omdömen berör ofta ”här och nu” men saknar framåtsyftning. Det vill säga på vilket sätt eleven kan förbättra sig och vilket stöd eleven kan få. Vi har sett en del omdömen som ”jobba på” och ”du är nära MVG”, i stället för att konkret beskriva vilket kunnande som är nästa steg att utveckla för att nå högre kvalitet, så att eleven kan nå målen eller få sitt MVG i betyg. För stort ansvar läggs på eleven själv att gissa sig fram vad nästa utmaning innebär konkret och hur skolan kan stödja detta, säger Sandra Mardones Larsson.

I rapporten konstateras det också att det ofta brister då det gäller saklighet i omdömen. Det handlar ofta mer om elevens personliga egenskaper, som exempelvis ”glad och pigg”.

Samtidigt förtydligar Sandra Mardones Larsson att de personliga egenskaper som beskrivs alltid är positiva.

– Vi har inte sett några negativa, kränkande formuleringar i de underlag som vi fick från skolorna, säger hon.

Syftet med rapporten är att ge en allmän bild av hur det ser ut, man har inte tittat specifikt på olika ämnen. Men man konstaterar att elevens personliga egenskaper och beteende mer regelmässigt lyfts fram då det gäller praktiska ämnen, dit man räknar idrott och hälsa, och hem- och konsumentkunskap.

– Möjligtvis kan det bero på att målen i dessa ämnen är svårare att konkretisera, de är mer komplexa. Det är lättare att hamna i en bedömning av eleven som person än elevens förmåga i ämnet, tror Sandra Mardones Larsson.

”Glad och trevlig mot sina kamrater” blir en omskrivning för samarbete, till exempel, som finns som kursplanemål i både hem- och konsumentkunskap och idrott och hälsa.

Jan-Eric Ekberg invänder mot beskrivningen av idrott och hälsa som ett praktiskt-estetiskt ämne. Det är ett kunskapsämne, förtydligar han.

– Men jag upplever att lärarstudenterna tycker att det kan vara svårt att skriva omdömen. Det beror framförallt på dagens kursplan som är tolkningsbar, svepande och inte alltid tydlig i sina skrivningar. Framförallt då det gäller att precisera kunskapsmål i ämnet.

Han tycker att det är otydligt vad som är ämnets kärna. Det är svårt att tolka kursplanemålen, därför kan det vara svårt att skriva IUP och omdömen.

Även Hanna Sepp talar om svårigheter att konkretisera de begrepp som det talas om i kursplanerna för ämnet hem- och konsumentkunskap. Begrepp som hantverk, skicklighet och kreativitet – sådana som man vanligtvis inte har något brett ordförråd runt. Hur beskriver man egentligen kreativitet hos en elev?

Hanna Sepp har tjuvtittat på ett utkast till kommentarsmaterialet till den nya kursplanen och tycker det verkar lovande.

– Där finns tydligt beskrivet vad man menar med arbetsprocess och kreativitet. Det är bra, för lärarna behöver hjälp med att hitta ord, uttryck och formuleringar, säger hon.

En problematik för lärare i praktiska och estetiskt inriktade ämnen, särskilt i senare årskurser, är att lärare varje vecka kan ha ett stort antal elever under enstaka timmar och många klasser att undervisa.

Enligt Jan-Eric Ekberg är det här något som inte i lika hög grad drabbar nyutbildade lärare som undervisar i fler än ett ämne.

– Samtliga av våra studenter utbildar sig i fler än ett ämne. Vilket innebär att de oftast kommer att undervisa färre elever, förhoppningsvis samma elever i två eller flera ämnen. Till skillnad från när man endast är idrottslärare och undervisar större delen av skolans elever, säger han.

I enkätstudien som gjordes i samband med rapporten, ges exempel på en lärare som skriver 500 omdömen. Läraren själv ifrågasätter rimligheten i detta.

– Man måste så klart fråga sig vad en sådan situation betyder för bedömningen, det är lätt att det blir standardiserande omdömen, säger Sandra Mardones Larsson.

Hennes tips till lärare i liknande situationer är att tänka mer i termen: den här månaden ska jag titta just på de här målen, ta fram bedömningsunderlag som just fångar de här kompetenserna och lägga upp lektionerna utifrån denna planering.

Hanna Sepp är inne på samma linje.

– Studenterna får i uppgift att planera en lektion, samtidigt ska de utforma bedömningskriterier för just den lektionen. Det upplever de som både lättare och svårare på en och samma gång. Lättare för att de vet exakt vad de ska titta på. Svårare för att de ska hinna se alla sexton – eller tjugo – elever. I början gjorde de upp till sex bedömningskriterier men det fungerade inte alls, så nu är de nere i ett till två.

Skolverket har granskat 165 olika IUP som har inkommit. För årskurs fem rörde det sig om 34 planer. Endast hälften av dem innehöll skriftliga omdömen i hem- och konsumentkunskap, trots att det finns mål att uppnå i ämnet.

– Vi på Skolverket tror inte att lärare har underlåtit att skriva omdömen i ämnet. I stället misstänker vi att man inte har någon organisation för undervisningen i ämnet på dessa skolor. Vi vet att det förekommer diverse nödlösningar i årskurs fem och i värsta fall har man inte ämnet alls, menar Sandra Mardones Larsson.

Det samlade intrycket är att lärare är väldigt positiva till skriftliga omdömen. Vissa tycker att det tar tid men de ser nyttan av det, för elever och föräldrar. De tycker att skriftliga omdömen är en tillgång i arbetet.

– Tyvärr är det en vanlig missuppfattning att man bara ser nyttan för eleven och föräldrarna. Omdömen ska ju också vara till nytta för lärarna själva, de behövs som ett verktyg för att veta vad de ska justera så att eleverna lär sig det som förväntas. Om många elever brister i samma sak, då måste man fråga sig om det verkligen är ”fel” på dem. Kanske har man missat något i undervisningen och behöver tänka om? Den reflektionen är jätteviktig! säger Sandra Mardones Larsson.

Hanna Sepp säger att hem- och konsumentkunskap räknas som ett praktiskt-estetiskt ämne liksom bild och slöjd. Men den stora skillnaden är att man i hem- och konsumentkunskap saknar ett konkret resultat, en produkt.

– I slöjden har man ett föremål man har gjort, och i bilden en bild. På så sätt är processen kvalitetssäkrad. I hem- och konsumentkunskapen äter man upp resultatet. Det är bara processen som kan bedömas, säger Hanna Sepp.

På så sätt tycker hon ämnet är mer besläktat med idrott och hälsa, där det också i första hand är processen som kan bedömas.

– Jag tror att lärarna i de båda ämnena skulle ha mycket att lära av varandra då det gäller omdömen och hur man skriver dem, det finns många likheter. Båda lärargrupperna är ju också ofta ensamarbetare, med liknande villkor. De skulle ha mycket att vinna på att ta stöd i varandra i eftersom ämnena har många beröringspunkter, säger Hanna Sepp. 

Så här ser det ut för fyra lärare:

Ola Holgersson, lärare i idrott och hälsa/matematik, Slottskolan, Borgholm:

”Vi är två idrottslärare på skolan. Jag skriver 130 omdömen i ämnet idrott och hälsa varje termin och 75 i matematik. Man går till väga på samma sätt och utgår från målen i respektive ämne.

Men man har fler elever i idrott och hälsa och ska hinna bilda sig en uppfattning på de två gånger i veckan som man undervisar dem i ämnet. Det kan vara svårt att samla på sig tillräckligt med underlag.

Skriftliga omdömen underlättar arbetet. Jag är mentor för en klass och tycker att de är en förutsättning för goda utvecklingssamtal. Det är lättare att se vilka insatser som behövs göras för en elev om det är något som återkommer inom många ämnen.

Men det tar mycket tid att formulera och skriva omdömen och det går ut över planeringstiden. På Slottskolan sprider vi utvecklingssamtalen över hela terminen, vilket underlättar något.

Jag tycker att våra omdömen är sakliga, möjligtvis lite torra. Vi försöker också beskriva elevens sociala utveckling. Samtidigt har vi i bakhuvudet att det är offentliga handlingar, att det i princip skulle kunna publiceras i lokaltidningen Ölandsbladet och att vi måste kunna stå för det.”

 

Maria Feldt, lärare i hem- och konsumentkunskap, Högsätra skola, Lidingö:

”Jag är enda läraren i ämnet och i årskurs åtta har eleverna hem- och konsumentkunskap två terminer och i årskurs nio en termin. Jag skriver runt 150 omdömen varje termin.

Skriftliga omdömen ska vara sakliga och kopplade till kursplanen. Det gäller att använda verb och inte adjektiv, beskriva vad eleven gör och inte de personliga egenskaperna.

Ett av kursplanemålen är samarbete och det är på samma gång bedömningsgrund i hem- och konsumentkunskap. Utan samarbete går det inte att bedriva undervisning i ämnet och det övas i handling vid varje lektionstillfälle.

Det är viktigt att från början formulera för eleverna vad som menas med samarbete. Att det handlar om att använda sin och andras kunskap, vara delaktig så att arbetet i gruppen går framåt. Om en elev inte skulle uppnå målen skulle jag formulera omdömet: Träna på att fördela arbetet mer rättvist! Men i slutändan är det min uppgift som lärare att se till att de klarar det.”

 

Sara Magnusson, lärare i hem- och konsumentkunskap/svenska, Brantingskolan, Uppsala:

”Vi är tre hem- och konsumentkunskapslärare på skolan och alla är tvåämneslärare. Jag undervisar elever i årskurs 5, 8 och 9 i hem- och konsumentkunskap och svenska i högstadiet. På en termin skriver jag 126 skriftliga omdömen i hem- och konsumentkunskap, motsvarande 50 i svenska.

Det tar tid att skriva omdömen men det är värt mödan. Man blir extra noga med att dokumentera och det är bra att varje elev får uppmärksamhet, man missar inte någon.

Det är inte svårare eller lättare att skriva omdömen i något av ämnena. Största skillnaden är att det till skillnad mot i svenska finns samarbete med som en bedömningsgrund i hem- och konsumentkunskap. Och samarbete är en grundsten, en förutsättning för lektioner i ämnet.

Jag är själv mentor för en sjua och redovisar de andra lärarnas omdömen. På skolan har vi arbetat mycket med IUP och skriftliga omdömen, vi har arbetat fram en gemensam mall för hur omdömen ska se ut. Dessutom har vi en databank där vi kan titta på varandras omdömen för att få idéer till formuleringar.”

 

Marcus Persson, lärare i idrott och hälsa/matematik, Gylleskolan, Borlänge:

”Vi är tre lärare i idrott och hälsa, jag undervisar elever i år 7-9. Jag skriver 150 omdömen i idrott och hälsa per termin och 50 i matematik. En del av eleverna har jag i båda ämnena.

Jag undervisar fler elever i idrott och hälsa samtidigt som jag träffar dem under färre tillfällen än i matematik. Det är naturligt att omdömen i idrott och hälsa är mer tidsödande. Samtidigt tycker jag också de tar längre tid att skriva eftersom de är svårare att formulera, målen inte är lika mätbara som i ämnet matematik.

Jag är också mentor för en niondeklass och redovisar andra lärares skriftliga omdömen under utvecklingssamtalen, närmare bestämt 17 olika ämnen för varje elev. Det kan vara svårt att förmedla så många omdömen om de inte är tydligt skrivna, jag känner ju inte till målen i alla ämnen och kan inte alltid förtydliga vad läraren menar.” 

ur Lärarförbundets Magasin