Läs senare

Ord blir till föremål

Tänka själv och tänka fritt är ledord när sjätteklassarna i Forsdalaskolan i Lycksele jobbar i projektet Slöjdföremålet.

09 sep 2016

Foto: Johan Gunséus

– Jag gillar hockey, så först tänkte jag mig en rink med en jordhög på. Men sen röstade vi och alla tyckte om den här idén.

Ella Wallebro står i slöjdsalen i Forsdalaskolan och böjer en bit hönsnät. Det ska bli ett halvt klot, som så småningom ska föreställa jorden.

Hon visar en skiss som hon och tre klasskamrater gjort, som föreställer ett gråtande jordklot omgärdat av ett flygplan och annat som hotar klimatet. Om några veckor, när det tredimensionella konstverket är färdigt, ska resten av klassen få gissa vilka två ord det bygger på.

– Jord klarar de nog, men det blir kanske lite svårare med förtvivlan, säger Isak Pontén, som kämpar med att såga till en flygplansvinge av ett tunt stycke plywood.

Foto: Johan Gunséus– De kanske gissar på »ledsen«. Men förtvivlad är ju mer … att man inte kan göra något åt det som hänt.

Vid ett annat bord filar Rasmus Nyström på en liten träbit, formad som en gravsten, medan hans gruppkamrater Leia Edler och Matilda Johansson med hjälp av grön färg ska förvandla en träskiva till en gräsmatta. På deras skiss syns en blixt och en stor eld i fonden, och på gräset står en sorgsen man vid ett par gravstenar.

– Våra ord är eld och längtan, berättar de.

Det är några veckor sedan som deras slöjdlärare Dennis Lundmark genom lottning delade upp halvklassen i grupper om fyra och lät dem ta en lapp ur vardera plastbytta, en blå med ord med koppling till naturen, en gul med känsloord. Utifrån dessa ord fick var och en formulera sina tankar i ord och bilder på ett A3-ark, utan att prata med sina kompisar. Efter tio minuter var det dags att skicka pappret vidare till en gruppkamrat som fick lägga till det hen ville, tills alla papper gått laget runt.

De två första stegen i projektet; idé och värdering, var därmed avklarade. I steg tre och fyra, sammanfattning och planering, diskuterade grupperna sig fram till en gemensam plan: gick det att använda någon av idéerna eller skulle de hitta på en ny, och hur skulle de gestalta det hela?

I arbetet får de använda vilka material de vill, bara de går att hitta i slöjdsalens spillmaterialstunnor. Dennis Lundmark anser att det gynnar elevernas kreativitet.

– Jag tror de blir hjälpta av att jobba med oregelbundna material. Och så finns det förstås ett resurstänk i det också.

Den här fredagsmorgonen är halvklassen inne på sitt andra lektionspass i steg fem, framställning. De smusslar med sina skisser och pratar tyst, för att inte röja sina ord för de andra grupperna. Samtliga tre grupper tänker tillverka ett slags små scener; golv/mark och fond, troligen inspirerade av några tidigare års slöjdföremålsprojekt.

– Jag säger alltid att de får göra precis vad som helst, till exempel något som hänger. Men kanske blir de lite låsta av att jag visar dem hur andra gjort, säger Dennis Lundmark. Samtidigt tror jag det är bra att få lite inspiration och se att man inte behöver göra något som ser perfekt ut.

Foto: Johan GunséusVilket är en annan viktig poäng med projektet. Här handlar det om att våga släppa alla idéer om hur saker »ska« se ut och göras. Därför gör det inget om spikar viker sig, kanter är sneda, färg hamnar utanför..

– Det kanske låter flummigt, men jag tycker det är tvärtom – genom att jobba såhär i det här projektet kan vi bli väldigt konkreta sedan, när vi jobbar med hantverk, fogningstekniker och annat, säger Dennis Lundmark.

Samtidigt kan eleverna ta med sig kunskap från Slöjdföremålet till andra områden i slöjdundervisningen.

– Som att inte bara förutsätta att det är jag som sitter inne med rätt svar, utan att de kan bolla lösningar med varandra. Det frigör en massa tid för mig, som jag kan använda till att gå runt och lyssna, titta. Då ser jag varje individ men också hur de jobbar ihop, till exempel vem som driver – och det är inte alltid den man förväntar sig.

Idén till projektet Slöjdföremålet fick Dennis Lundmark från 2011 års läroplan, utifrån det kunskapskrav som går ut på att eleverna ska lära sig »formulera handlingsalternativ« och »utveckla idéer«.

– Jag tyckte att eleverna ofta hade svårt med just de sakerna. De frågade om självklarheter och jag sa hela tiden »tänk själv«, utan att det hjälpte.

– Samtidigt är jag inte riktigt överens med skrivningarna i läroplanen, när det står att slöjdämnet består av »manuellt och intellektuellt arbete i förening«. Den skrivningen innebär ju faktiskt att man särskiljer manuellt och intellektuellt arbete. I själva verket följs de ju åt som levande organismer. Alla som någon gång gjort något praktiskt vet ju att intellektet alltid är där samtidigt.

I bästa fall inte bara genom mätande, räknande, klurande. Dennis Lundmark vill också att hans elever ska kunna uttrycka sig verbalt kring det de skapar. Det var här orden kom in.

– Jag valde naturord och känsloord, för det har alla en relation till.

Efter att ha jobbat med Slöjdföremålet i ett par år fick Dennis Lundmark förra året nys om ett stipendium som Företagsam skola delar ut till elever, lärare och skolledare i Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland. Han skrev ihop en fyra sidor lång ansökan med bifogade bilder från slöjdsalen. Han tryckte på att problemlösning och idéutveckling är nära besläktat med entreprenörskap och att han tror att arbetet med Slöjdföremålet inverkar positivt på elevernas självkänsla.

– Många elever här dras tyvärr med ett slags inlandskomplex som gör att de inte riktigt vågar tro på sig själva och sin förmåga. Om jag kan påverka en eller två elever per år att förstå att det går att bli framgångsrik genom att utveckla sina idéer vore det storslaget. Allra helst om de vill göra det på hemmaplan.

Foto: Johan GunséusDennis Lundmark är själv uppväxt i Lycksele, men bodde i drygt tio år på andra platser innan han bildade familj och valde att flytta hem igen. Han menar att en förutsättning för att landsorten ska fortsätta blomstra, är att unga människor vill stanna och bidra till samhällsutvecklingen hemmavid i stället för att flytta.

Ansökan resulterade i ett stipendium på 50 000 kronor, som han hittills använt till egen fortbildning; en kurs i knuttimring och en i skärande träsvarvning, kunskaper som han fört vidare till sina elever. Det har också bidragit till en resa med den egna skolans sexor, för att besöka designhögskolan i Umeå.

Slöjdföremålsprojektet inleds alltid med en lektion om kreativitet och innovationer. Och serendipitet – ordet står skrivet med versaler på whiteboardtavlan, som en påminnelse om att stora upptäckter kan göras av en slump i sökandet efter något annat.

– Jag brukar berätta om hur penicillinet kom till av en slump. Och, för att ta ett mer lokalt exempel, om Ulrika Eleonora i Burträsk. Och så pratar vi om att det bara är en myt att uppfinningar kommer som blixtar från en klar himmel, utan att slumpmässiga upptäckter ofta bygger på kunskap och erfarenhet i grunden.

Legenden förtäljer, att Ulrika Eleonora, mejerska i Burträsk, en dag år 1872 blev uppvaktad av en mjölkdräng och därmed missade att passa ystkaret ordentligt. Så blev Västerbottensosten född.

Att Dennis Lundmark låter eleverna arbeta i grupp är ett led i hans tänk kring idéskapande.

– Dels blir det lätt enkelspårigt om man funderar ensam, dels vill jag visa att det kan finnas en massa olika sätt att ta sig an en uppgift.

Det är också självklart för honom att lotta grupperna.

– Om jag bestämde vem som skulle jobba med vem skulle jag ju svika min egen idé om att alla har något att bidra med och att det händer något om man låter olika tankar mötas förutsättningslöst.

Också det år då han hade en klass med »mycket missriktad energi«, valde han att lotta grupperna.

– Då hade jag en liten klump i magen. Men den negativa energin vändes till positiv och jag, som tidigare hade fått använda stora delar av lektionerna till att få lugn och ordning, blev plötsligt sysslolös.

Också denna lektion har Dennis Lundmark mest kunnat gå runt och titta och plötsligt upptäcker han att det bara är tjugo minuter kvar av lektionen. Då han ber sina elever att plocka ihop och börja städa hörs några spridda »näää«, men strax därpå är ordtavlor och verktyg undanstoppade och sopborstar i gång på golvet. Lektionen avslutas med att var och en gör en liten sammanfattning och egen utvärdering av dagens arbete, i sin loggbok. I knäpptystnaden som råder under detta moment sneglar jag över en axel: »Vi har nu börjat. Alla gör så bra. Jag gör en måne och ska snart måla skivan svart.«

ur Lärarförbundets Magasin