Läs senare

Ovant med finstass på jobbet

KrönikaElever har stenkoll på sin lärare. Även små förändringar kan väcka uppmärksamhet, undringar och obalans i klassrummet, skriver Terese Cannehag Berglund.

av Terese Cannehag Berglund
03 sep 2019
03 sep 2019
Terese Cannehag Berglund är lärare 1–7 i svenska, engelska och SO i Midsommar­kransens skola, Hägersten.

De flesta människor är vanemänniskor. Det är skönt att veta vad som förväntas av oss. Därför har vi lärare fasta rutiner när vi välkomnar våra elever till skolan varje dag. När jag gör avsteg från dem försöker jag att förbereda eleverna på att rutinerna kan förändras under dagen. Jag strävar alltid efter att vara en tydlig och förutsägbar ledare.

Personer utanför skolan kan nog tycka att det känns lite överdrivet att ta det på så blodigt allvar. Då kontrar jag med frågan om hur man som vuxen skulle förhålla sig till en arbetsdag utan struktur; känslan av att inte veta vad man ska göra och hur länge. Lägg sedan till låg tidsuppfattning och att en dag kan kännas som en evighet.

I veckan var jag på konferens och jag vecklade upp programmet otaliga gånger för att stämma av programpunkterna. Inte för att innehållet var ointressant utan för att få koll på tillvaron. Jag känner igen mig i eleverna. En nyttig erfarenhet.

Samma vecka, årskurs 3: Jag öppnar klassrummet på morgonen och det uppstår genast en slags förvirring. Yngre elever är som öppna böcker och ger omedelbar återkoppling.

”Du ser konstig ut i dag … Är det något du döljer för oss? Ska du säga något viktigt?” Deras frågor sätter i gång en rad tankar, men snart tar en elev på sig uppgiften att stilla stämningen: ”Jag tycker du ser glad ut.” Kanske för att väga upp det där konstiga som ligger i min blotta uppenbarelse så här en vanlig torsdag.

Slutligen får mina tankar hjälp på traven av den elev som kommer fram för att känna på min klädsel för dagen, bokstavligen. Det som de inte kunnat sätta fingret på är min ovana av att ha på mig finstass på jobbet. Jag känner mig därför inte fri i kroppen och omedvetet sänds signaler till mina elever. Att undervisa är att vara närvarande med hela sitt väsen och själ. Om man förställer sig märks det direkt. Jag var inte riktigt mig själv den här morgonen och det märktes.

Jag har bara tagit på mig en blus! Elevernas budskap var tydligt. Inga överraskningar tack! Var som du brukar. Det gillar vi bäst. Det känns tryggast.

Det ser jag fram emot i höst

  1. Att undervisa förskoleklass.
  2. Lära känna ett nytt arbetslag.
  3. En ännu obokad resa till södra Europa. 

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com