Läs senare

På hal is i Kairo

av Tinna Ingelstam
23 mar 2018
23 mar 2018
Illustration: Tzenko Stoyanov

Det var inte meningen från början att jag skulle utföra det här uppdraget men några praktiska omständigheter kombinerat med nyfikenhet, oräddhet, lojalitet och en del själviskhet gjorde att jag tog det. »Tänk som några av de vi traditionellt kallar män« sa jag till mig själv och började en intensiv period av förberedelse.

Jag undervisar ibland på en skola för fysisk teater i Kairo, där jag bland annat lär ut storytelling och fysiskt karaktärsarbete. Den här gången blev uppdraget att undervisa i mask, att skapa karaktärsmasker. Jag hade själv varit med och påverkat kurs­innehållet men det var inte meningen att jag skulle undervisa i det, för det har jag aldrig gjort.

Det är nu som den inre monologen börjar härja i hjärnan. Viktig bakgrundsinformation är att jag suger på allt som heter bildämne. På riktigt. Mitt självförtroende är på botten. Men, fuck it, jag prövar!

Det är nu som den inre monologen börjar härja i hjärnan. Viktig bakgrundsinformation är att jag suger på allt som heter bildämne.

Jag förberedde mig hemma genom att göra fem neutralmasker, lånade böcker, rådfrågade bildkollega och googlade. Mycket. Jag var nervös och stressad men ändå taggad. I min egen teaterutbildning jobbade vi en hel del med mask så jag hade grundkunskaper som var cirka 30 år gamla, inte såååå länge sen.

Tinna Ingelstam

Jobbar som: Teaterlärare på Lerums gymnasium och Kairo NAS school. 

Drömkollega: Hen som älskar att sätta betyg och har full koll på alla centrala innehåll och kunskapskrav.

Drömlektion: Jag är i Kairo och pratar flytande arabiska.

Tips: »You have to inject yourself with fantasy so that you don´t die of reality« (sorry, svag för en del citat).

Jag föreslog att de skulle förbereda sig innan jag kom ner och börja lägga gipsmasker på varandra, som vi skulle arbeta vidare med, och skickade ner en Youtubevideo som beskriver noggrant hur det går till. Väl i Kairo tar jag mig direkt till skolan där de är i full gång med maskerna. Med de har i stället för gips blandat jättemycket tidningspapper med lim, som en stor gröt, och lägger på varandras ansikten. Inte gråta. Börja om. Göra rätt.

De fyra veckorna i Kairo var påfrestande och svåra men väldigt roliga. Jag visade bilder på karaktärsmasker och berättade hur de skulle göra och gick runt och gav uppmuntrande kommentarer om att skapa fritt.

Jag kunde se och bedöma med mina teaterögon men inte visa och hjälpa. Puh, det var svettigt. Det blev 20 helt okej masker med en grande finale maskshow och jag blev hooked. Nu får mina elever i Lerum också jobba med mask. Tillverka och agera med dem. Jag älskar det. Jag har hittat min metod, det är inte säkert att jag är rätt person i alla moment, men så får det vara. Du tar ett uppdrag. Faith it till you make it.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com