Läs senare

På könsfronten intet nytt

I heterosexuella barnfamiljer är det kvinnorna som är projektledare. I skolan litar föräldrarna mer på kvinnliga än manliga pedagoger. Könsidentiteter förföljer oss från hem till skola, visar en doktorsavhandling av Göran Widding vid Umeå universitet.

24 feb 2014

Bild: Christoffer Pettersson.
I doktorsavhandlingen Det ska funka – om genus betydelse i relationen hem och skola tittar Göran Widding genom diskursanalyser på vilka roller män och kvinnor tar i hemmet och i skolan, i rollen som förälder eller pedagog. Han har intervjuat en grupp föräldrar och en grupp lärare.– Det är lätt att se att alla vinner, på kort sikt, på att traditionerna styr. Föräldrarna är beroende av att barnen tar sig till skolan och att allt flyter på i hemmet, för att de själva ska hinna till jobbet och ofta jobbar heltid. Lärarna är beroende av att barnen kommer till skolan med rätt utrustning, utvilade och har ätit bra, säger Göran Widding.

Det betyder att i hemmet är det mamman som tar det övergripande ansvaret som så kallad projektledare. Hon ser till att saker och ting fungerar praktiskt i allt från barnens kläder, friluftsdagar, planering av fester till inköp av fritidshus. Pappan har begränsade ansvarsområden, som att skjutsa till träningar, bilen och avgränsade uppfostringsområden.

I den grupp av lärare som Göran Widding har intervjuat ingår klasslärare, specialpedagoger, fritidspedagoger och rektor.

I den skolan som han har besökt jobbar man medvetet med att utveckla samarbetet mellan hem och skola. När lärarna på skolan möter familjer som har så svårt att få ihop det hemma att det märks på barnet i skolan, erbjuder de sig att hjälpa familjerna. De visar hur de själva löser problemet och de etablerar sitt ledarskap hos föräldrarna.

– Men detta ledarskap är egentligen det som redan görs i de flesta hem, alltså det kvinnliga ledarskapet. De förstärker alltså de gamla mönstren, säger Göran Widding.
I den svenska skolan har det pratats om jämställdhet sedan 1960-talet, och staten har lagt mycket pengar på arbetet med detta, men i verkligheten har det inte hänt mycket.

– Och jag tror att det blir allt svårare i takt med den konkurrensutsatta skolan. Att förändra strukturer innebär att möta konflikter, men vi hinner inte med konflikter eftersom vi har fullt upp med att nå kunskapsmålen i skolan. Och jag tror att det är omöjligt att förändra enbart i skolan eller hemmet. Detta måste ske i samarbete mellan de båda miljöerna, säger Göran Widding.

En väg att gå är att jobba mer med aktionsforskning, tror han.

– Alltså att genomföra förändringar och möta konflikten och se vad som händer.

Till exempel att förändra barngruppernas storlek eller dela dem i kön. Det betyder att verksamheten inte kommer att gå lika smidigt, vilket gör att det inte kommer vara lika lätt att nå uppsatta kunskapsmål, säger Göran Widding.

ur Lärarförbundets Magasin