Läs senare

Passion för rättvisa

PorträttDomino Kai är en brinnande folkbildare med ett stort hjärta. För sin kamp för romernas rättigheter har han fått årets Martin Luther King-pris.

28 mar 2019
Passion för rättvisa
Motivering: ”Romernas långa historia i Sverige kantas av kampen för ett värdigt liv och lika rättigheter. Domino Kai har genom praktiskt arbete och opinionsbildning gett röst åt en grupp som alla pratar om men som sällan blir lyssnad på. I sann Martin Luther King-anda är han en brinnande folkbildare, brobyggare och inspiratör som steg för steg gör världen bättre genom goda idéer, mycket arbete och stort hjärta.” Foto: Nicke Johansson

När Domino Kai var åtta år gick han med sina föräldrar och sin äldre bror till ett café i Jönköping för att fika. Men personalen sa åt dem att gå därifrån. För att de var romer. Minnet sitter kvar.

– Det var en stark känsla av att något var fel och väldigt orättvist. Jag får en klump i magen när jag pratar om det, säger Domino Kai.

Under stora delar av sitt vuxna liv har Domino Kai kämpat för romernas rättigheter. Han har arbetat med romska frågor i regeringskansliet och varit politiskt sakkunnig vid Europaparlamentet. I dag är han chef på ett romskt kunskapscenter i Göteborg, Romano Center i Väst.

Många fel­aktiga uppfattningar har fått fäste och lever kvar.

– Jag drivs av samma känsla som jag hade som barn på caféet. Romer blir fortfarande diskriminerade i Sverige, varje dag.

Domino Kai

Född: 1978 i Finland.

Bor: I Göteborg och Stockholm.

Familj: Stor. Pappa, helsyskon och halvsyskon, syskonbarn, mostrar, morbröder, fastrar, farbröder, kusiner och kusinbarn.

Yrke: Enhetschef på Romano Center i Väst.

Intressen: Umgås med människor, fotografera, sjunga, lyssna på musik, äta och laga mat.

Utmärkande egenskaper: Lyhörd, hjälpsam och flexibel.

Favoritartister: Sångerskorna Esma Redzepova, Ida Kelarova och Carola.

Domino Kai visar runt i de nya lokalerna nära Järntorget i Göteborg. Möbleringen är flexibel med rullbara skåp och ett fikarum som snabbt kan göras om till samlingssal, eftersom verksamheten rymmer många delar. Romano Center ger stöd och råd till romer och sprider kunskap om romer i kommunen.

– Det är jätteviktigt att nå ut med kunskaper för att bryta romernas långa historia av diskriminering och övergrepp. Extra viktigt är det att nå barn och ungdomar, eftersom de är framtidens beslutsfattare.

Därför är han ofta ute på skolor och möter lärare och elever. Han hoppas att det ska bidra till att färre romska elever utsätts för diskriminering.

– Om ett romskt barn i skolan blir mobbat ses det ofta som bus mellan barnen, men när Z-ordet (zigenare) kommer fram är det inte bus. Då är det viktigt att lärare och rektorer ser vad som pågår och tar ansvar för att de mänskliga rättigheterna följs.

När Domino Kai är ute på skolor föreläser han om romernas historia och om hur romer ständigt har diskriminerats i Sverige, till exempel genom inreseförbud, tvångsomhändertagande av romska barn och att de inte fick allmän skolplikt förrän i slutet av 1960-talet.

– Många felaktiga uppfattningar har fått fäste och lever kvar, men romerna har inte valt sitt utanförskap. Det är en följd av assimileringspolitiken och utlänningsförordningar.

Han försöker fånga upp elevernas tankar. En vanlig missuppfattning är att den hemlösa romska tiggaren utanför mataffären egentligen är rik, för att någon har sett att han har en Iphone.

Foto: Nicke Johansson

– Börjar man prata om det förstår man snart att ingen människa skulle välja att sitta framför en affär och tigga i iskyla och regn under alla tider på dygnet, om det hade funnits en annan möjlighet.

Sin egen skolgång i Jönköping beskriver han som bra. Han gick på samma skola som sina syskon.

– Mina storasyskon banade väg för mig. Det sågs inte som något konstigt att vara rom.

Ett stort ögonblick var när han som tioåring medverkade i skolans musikal.

– När jag sjöng började folk spontant att applådera innan sången var slut. Jag kände eufori och att scenen var min plats i livet. Jag ville bli artist!

Domino Kai är uppväxt i en familj med romska seder och traditioner. Till familjen räknas inte bara pappa och mamma, som avled för några år sedan, och de fem helsyskonen. Hit hör även halvsyskon, fastrar, morbröder, kusiner, kusinbarn och andra släktingar.

– Jag har ingen kärnfamilj. Vi är en stor familj. När man genom århundraden saknat samhällets stöd, hittar man lojaliteten hos sina släktingar.

Han försöker hålla sin bakgrund levande, samtidigt som han anpassar sig till den svenska vardagen.

– Det kan handla om att prata tystare i offentliga sammanhang. Många tror att vi romer grälar när vi för ett vanligt samtal. Men om en italiensk familj gör samma sak, tycker de flesta att det bara är charmigt.

När han var sexton år separerade hans föräldrar. Han upplevde det som att tryggheten försvann.

– Jag blev deprimerad och tyst. Så småningom såg min gammelfaster hur jag mådde. Hon sa till mig att det inte var mitt fel och fick mig att söka hjälp.

Domino Kai bredvid tavlan av Rozalia Milanson, som är mormor till en av hans kollegor.
Foto: Nicke Johansson

Under tonåren spelade han teater och deltog i discodanstävlingar. Inspirerad av en hängiven dramapedagog, valde han att utbilda sig till dramapedagog. Han ville arbeta kreativt. Det spelade inte så stor roll om det var skådespeleri, musik eller dans. Efter utbildningen har han under kortare perioder arbetat som dramapedagog för gymnasieelever. Han har också haft nytta av att kunna leda och utveckla grupper i sitt nuvarande arbete som enhetschef.

– Jag upplever inte att jag har valt det ena eller det andra. Musiken kommer alltid att vara en del i mitt liv. Samtidigt drivs jag av den starka känslan att jag vill göra något åt orättvisorna som drabbar mitt folk.

Dramapedagogutbildningen är den bästa investeringen i sig själv som han har gjort, anser han. Han lärde sig att leda grupper och att få individer att växa.

– Jag har också fått med mig ett tänkande om att alla ska få plats.

Han ångrar inte sin nuvarande yrkesbana, men drömmen om att bli artist finns kvar.

– Helst av allt skulle jag vilja spela in en skiva med egna och andras melodier med texter som berör. Sången är min passion.

Bakom Martin Luther King-pris­et­ står Kristna fredsrörelsen och Equmenia­kyrkan. I motiveringen till att Domino Kai får priset står att han är ”en brinnande folkbildare, bro­byggare och inspiratör som steg för steg gör världen bättre genom goda idéer, mycket arbete och stort hjärta.”

– Jag blir alldeles rörd när jag tänker på det. Det är en så stor ära att ha fått det här priset.

Strax ska Domino Kai ta spårvagnen till Röhsska museet för att förbereda firandet av romernas nationaldag i april. Han hämtar jackan i sitt kontorsrum. På fönsterbrädan står en rad med fotografier på människor i hans stora familj. På skrivbordet ligger ett rött ballonghjärta.

– Jag fattar det inte. Luften går aldrig ur det hjärtat! säger han och skyndar i väg.

Domino genom åren

1978

Föds i Finland, men är sedan uppvuxen i Jönköping.

1986

Domino och hans familj nekas tillträde på ett café, för att de är romer.

1988

Sjunger i en skol­musikal. När han hör publikens applåder, upplever han att scenen är hans plats i livet.

2000

Blir klar med utbildningen till dramapedagog.

2001

Börjar på Skolverket med att ta fram nya kursplaner där nationella minoriteter ingår.

2004

Reporter på SVT i Malmö. I tv-programmet Lattjo drom åker han bil runt Sverige för att ta reda på romernas svenska historia.

2015

Politiskt sakkunnig vid Europa­parlamentet i Bryssel.

2017

Börjar som enhetschef på Romano Center i Väst.

2019

Tilldelas Martin Luther King-priset.

ur Lärarförbundets Magasin