Läs senare

Rastaktivisterna som jobbar för roliga pauser

AktivitetFokus Rasten Ingenting är förbjudet på rasterna i Tenhult där Olof Jonsson arbetar. Och rastvakt är ett ord han hatar.

05 Okt 2014
Rastaktivisterna som jobbar för roliga pauser
Olika utrymmen. På skolgården ska det finnas plats för klättring och spring, men också små utrymmen som inbjuder till rollekar. Foto: Ingeli Aalto

Det första intrycket när vi besöker Tenhultsskolans tre skolgårdar, utanför Jönköping, är hur aktiviteterna mellan killar och tjejer smälter in i varandra och det naturliga flödet mellan de olika åldersgrupperna.
Foto: Ingeli Aalto
Det är frukten av ett målmedvetet arbete som fritidspedagogen Olof Jonsson startade 2006 för att utveckla rastverksamheten.

Sen dess har det hänt mycket – man kan nästan tala om en folkrörelse av föräldrar och pedagoger över hela landet som börjat engagera sig i lekens betydelse för lärandet.

– Det var efter programserien ”Friare kan ingen vara” av UR för ett par år sen som det lossnade, berättar Olof Jonsson.

För ett par år sen startade han och fritidspedagogen Magnus Almén facebookgruppen Rastaktivisterna, och nu sprider sig leklusten som en löpeld över landet. Pedagoger från över 300 skolor har anslutit sig, och medlemmarna delar frikostigt med sig i bild och text av sina aktiviteter. Det tycks inte finnas någon ände på fantasin. Gamla lekar från förr i tiden tas upp liksom nya påhittade, och materialen som används är allt från återanvänt till det som hittas i naturen och egentillverkat.

Det verkar som om de vuxna tycker detta är lika roligt som barnen!

Olof Jonsson föreläser i hela landet, bloggar och twittrar.

– På ett halvår växte facebookgruppen med 5000 medlemmar och är nu uppe i 8000.Illustration: Sofie Marklund
Det gläder Olof Jonsson eftersom samverkan med skolan och olika yrkesgrupper är en grundförutsättning. Det handlar inte om att konkurrera ut varandra, säger han, utan att peka på rastens och lekens betydelse som ömsesidigt givande komplement till lärandet inne i klassrummet.

– Forskning visar att mellan 70–90 procent av det vi kan som vuxna har vi lärt oss i informella lärandemiljöer. Då kan man fråga sig VAD och NÄR vi lär oss. Frågar man barnen vill de helt klart satsa på rastverksamheten.

– Det är därför rasten är så viktig – också för att träna sociala relationer och motverka mobbning och utanförskap, vilket är ett ständigt arbete ute på skolorna, säger han.

Och på Tenhultsskolan har arbetet “satt sig”. Tidigare lärare som kommer på återbesök tycker att stämningen på rasterna är mycket lugnare och tryggare bland barnen, berättar han.Foto: Ingeli Aalto
Rastverksamheten har blivit en naturlig del av föräldraföreningens engagemang där man står bakom den årliga vårfesten som involverar såväl mor- och farföräldrar som hela bygden. Företagen sponsrar så att föreningen kan satsa på det som behövs för tillfället. Nu är det tal om en ny bandyrink.

I slutet av maj gick en rad kända svenska idrottsprofiler ut i media och krävde mer skol­idrott på skolschemat. Politikerna var inte sena att haka på, då Sverige halkat efter övriga Europa och är bland de sämsta med sina 56 timmar/termin, jämfört med Frankrike i topp med 108 timmar.

Samtidigt visar folkhälsans undersökning att fysiska hälsoproblem är 60 procent vanligare bland barn med sämre sociala förutsättningar.

– Visst är det bra med mer rörelse, men är fler idrottslektioner rätt väg att gå? undrar Olof Jonsson. Rasten på skolgården är det ingen som talar om. Det är en outnyttjad resurs som utgör 20 procent av barnens skoldag!

– Vi klagar över att barnen blir alltmer stillasittande, men då måste vi också skapa förutsättningar för kravlös och lustfylld rörelse. På rasten förväntas barnen hitta på sina aktiviteter själva, men det är ett alltför stort ansvar som läggs på dem. Vissa behöver mer stöd av vuxna att hitta sin grej eller komma in i gemenskapen.

Han poängterar att ingen aktivitet ska vara påtvingad. Alla ska få välja fritt om och när de vill vara med, men alternativ och mångfald ska finnas för att få in lek och rörelse. Det befrämjar kreativiteten och andra förmågor, och det får inte bara vara sport och idrott.Illustration: Sofie Marklund
– Jag brukar alltid ha gatkritor i fickan när jag är ute på rasten. Dem delar jag ut så att barnen kan skapa sina egna fantasirum att vistas i på skolgården. Att jag målar en hopphage kan också vara en ingång till lek och goda sammanhang.

När vi pratar om skolrasten som en arena för samverkan, kommer vi ofrånkomligt in på fritidshemsverksamheten och dess villkor.

– Förutsättningarna för fritids försämras år efter år, så här krävs att man prioriterar nationellt.

I stora drag pekar han ut vad som behöver satsas på:

– Mindre barngrupper, utbildning av fler fritidspedagoger, ändamålsenliga lokaler samt att rektorerna ska vara insatta i och känna till uppdraget. Och i den allmänna röran som lärarlegitimationen skapade för fritidshemsverksamheten efterlyser jag en legitimation i fritidspedagogik.Illustration: Sofie Marklund
I Jönköping är situationen bra jämfört med på andra håll i landet, exempelvis storstadsområdena, det är han medveten om.

Jönköpings län har en hög andel högskoleutbildad förskole- och fritidspersonal, över 90 procent. Väger inte det upp?

– Nej, fler utbildade pedagoger i varje barngrupp behövs. Dessutom har strukturen – skolgårdens utformning, en betydelse. Det finns ingen lagstiftning kring vad den ska innehålla.

Enligt honom krävs fyra delar för en ”komplett” lekmiljö: En dynamisk del med gungor och klätterställningar. En vild del med buskar, träd och berg för att utveckla finmotoriken.

– Skogen är inbjudande i sig, där finns redan naturliga spår av lek i terrängen, kottar och pinnar. Den saknas i Tenhult och får kompenseras genom hårt arbete och kritmålade utrymmen där man själv skapar olika lekrum.

Den tredje delen är de små utrymmena, svår­överskådliga för oss pedagoger, men viktiga för rollekar. Slutligen den öppna ytan som behövs för acceleration, det vill säga att barnen kan ta ut sig och springa vilt hur de vill.

– Det finns två ord jag hatar. Dels rastvakt – vi ska inte vakta utan istället vara delaktiga och närvarande. Sen hämmande förbud som ”Klättrar du i träd kan du trilla ner”. Inget är förbjudet – förutom kränkningar. Man ska vara tillåtande, men samtidigt förklara varför något inte är bra.

Avslutningsvis – vad kämpar ni i Tenhult med för att uppnå härnäst?

– Det tillkommer ständigt nya mål, utmaningar och problem, så det går aldrig att luta sig tillbaka och lita på att allt rullar av sig själv. Men det är väl också det som gör yrket spännande, säger Olof Jonsson.Foto: Ingeli Aalto
Han menar att Jönköping med små medel har möjlighet att bli bäst i landet när det gäller satsningarna på fritidshemsverksamheten. Här finns en hög andel högskoleutbildad personal, Högskolan i Jönköping och en hårt drivande facklig lokalavdelning hos Lärarförbundet.

Innan Olof Jonsson påbörjade arbetet med rastverksamheten övervägde han att sluta som fritidspedagog för att testa något annat.

– Då kändes det som jag inte kunde utvecklas själv längre. I dag är det precis tvärtom!

– Och man blir aldrig för gammal för att leka. Jag är 44 år och har ännu inte slutat!

Kärt barn har många namn

  • Rastvakt
  • Rastansvarig pedagog
  • Rastvärd
  • Rastaktivist
  • Trivselledare
  • Lek/rörelseledare

Kolla!

Folkhalsomyndigheten.se
Sök Skolbarns hälso­vanor, ett internationellt forskningsprojekt som WHO samordnar.

Folkhalsan.fi
Sök Pausrörelsekartotek

Friskissvettis.se
Sök Alla barnen

Rastaktivisterna – rasten som aldrig tar slut, en facebookgrupp

Spara

Spara

Spara

Spara

Leken som aldrig tar slut …

”Ja, och som vi har lekt … Sedan slutet av augusti -06 fram till i dag har vi bland annat provat på boule, målat labyrinter och andra lekhagar, spelat luffarschack, målat basket-, softboll- och bandyplaner, målat löparbanor och cykelvägar, testat fallskärmen, pingis- och fotbollsturnering, snappa vanten, styltor, tipspromenader (152 elever var med på en dag!!), dragkamp, måla konstverk på gården, ”samspel”, klapi, klättra vägg, skattväktarna, mäster, brännboll, bandyturnering, limbo, säckhoppning, killerball, rutan, ”Annikabrännboll”, wizzel wazzel, sandlådan, cykelbanor, teknikbana med rullstol, ringsnöbollskrig, grilla och mycket, mycket mera.”

Olof Jonsson, utdrag på Tenhults­skolans hemsida

Spara

Spara

Spara

Spara

ur Lärarförbundets Magasin