Läs senare

Rätt rum lyfter lärarna

Från gamla, dragiga byggnader till nybyggda lokaler anpassade efter pedagogernas önskemål. Efter flera decennier av planering och löften från politikerna är Trollhättans nya kultur- och ungdomshus äntligen färdigt.
- Det är faktiskt lite som att vara i himmelriket, säger slagverksläraren Jonas Wadenbrandt.

22 sep 2011

På golvet i en sal på plan fyra ligger lådor fulla med jongleringsbollar, hopprep, färgglada hattar och halsdukar. Ett svagt sus hörs från ventilationstrumman. Daniel Andersson sätter sig ner på en stol vid väggen närmast dörren. Han vänder sig mot scenen. Eleverna står bakom två mobila väggar som utgör större delen av scenografin i Mönster Hotell, en pjäs där hjälten Frankenstein är en enhörning, och den onda tandfén Lena Ph slår alla andra med vita mikrofonstativ.
– Om ni glömmer vad ni ska säga får ni hitta på. Ni är på scen nu. Inga manus! säger Daniel Andersson.

Han har arbetat åtta år i kommunen som drama- och cirkuspedagog. Han minns Sagateatern, som han fick städa själv, och kontorslokalerna nere vid kanalen där han och kollegorna var tvungna att ha jacka på när de hade möte vintertid. I våras flyttade han och ytterligare ett femtiotal anställda in på N3(uttalas entré), det nya ungdoms- och kulturhus som gjort att många av Trollhättans musik-, dans- och dramapedagoger för första gången fått helt ändamålsenliga lokaler.

– När jag först såg ritningarna tänkte jag att det här har politikerna sagt så många gånger tidigare, det blir nog inget. Men den här gången har de verkligen lyssnat på oss. Jag har fått bestämma jättemycket själv. Jag fick peka ut var i salen jag ville ha garderoben, högtalarna, scenen, allting, säger han.

En av grundtankarna med bygget av N3 var att samla flera olika verksamheter på ett och samma ställe, och föra olika pedagogiska verksamheter närmare varandra. För Daniel Andersson innebär det att han slipper bära runt rekvisita och annat arbetsmaterial mellan olika arbetsplatser. Han blir också mycket mindre ensam i sitt arbete.

– När jag hade lektioner på Sagateatern var det ofta bara jag och eleverna i huset. Om man stöter på problem i ett sånt läge är det svårt att få hjälp. Det är väldigt mycket skönare nu. Det finns alltid en annan vuxen som man kan prata med, säger han.

Problemet med pedagogernas utsatthet och bristen på bra lokaler har också präglat den politiska debatt som föregått bygget av N3. Planerna på ett ungdomshus har funnits ända sedan början av nittiotalet, men projektet har förhalats många gånger. Kultur- och fritidsnämndens ordförande Carina Lorentzon (S) blev själv inblandad i processen 2003.

– Till slut kände vi att vi måste vara så djärva att vi genomför det. Det hade gått så lång tid. Samtidigt hade det reserverats pengar till kultur- och fritidsnämnden i kommunstyrelsens budget. När vi väl fick tillgång till de pengarna bestämde vi oss, säger hon.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet röstade för att starta bygget. Oppositionen röstade emot. Efter åratal av löften och planering kunde N3 bli verklighet, och huset invigdes 9 april 2011.

Carina Lorentzon hoppas att de nya lokalerna höjer statusen för pedagogerna. Under sin tid som kulturpolitiker har hon bland annat undersökt arbetsmiljön för de instrumentlärare som åker runt och undervisar på olika grundskolor.

– Det har varit katastrofalt. På en skola satt lärarna i ett litet, trångt skrymsle högst upp på vinden och undervisade. Enda anledningen till att det fungerade någorlunda var att ingen var där hela dagarna, utan oftast bara ett par timmar i taget, säger hon.

En av de pedagoger som under många år åkt runt mellan olika skolor och undervisat är Jonas Wadenbrandt. Som lärare i slagverk, elgitarr, ensemble och för vanliga grundskoleklasser har han undervisat i allt från källare till vindsrum. Nu är han bara i N3-huset.

– Själva lokalerna är den mest radikala förändringen. Vi har suttit i små rum innan, utan ventilation. Nu är lokalerna verkligen anpassade efter oss. Storlek, akustik, allt sånt stämmer, säger han.

Många av rummen på N3 har en sorts rörliga väggar som förhindrar basljud från att vibrera vidare i huset. Det sitter också dämpningsplattor på väggarna i rummen, vilket håller ljudnivån nere.

Rummet där han har det mesta av sin trumundervisning är utrustat med fem digitala trumset. Det gör det möjligt för honom att undervisa flera elever samtidigt, utan att ljudet blir för starkt. Han bestämmer själv vem han vill höra och hur högt.

– Just de här trummorna hade vi redan innan flytten, men det är ändå stor skillnad eftersom lokalen är anpassad för precis det här ändamålet, säger han.

Jonas Wadenbrandt berättar att det rör sig väldigt mycket ungdomar i huset på eftermiddagar och kvällar. Allt från balettdansöser till hårdrockare. Han har redan hittat flera olika sätt att samarbeta med pedagoger inom andra områden. De elever som han undervisar i att skriva låtar får till exempel göra musikvideor tillsammans med mediapedagogernas elever. Musikeleverna kan å sin sida skriva filmmusik och på så vis hjälpa filmarna.

– Det är lite som att vara i himmelriket. Eleverna är väldigt glada och för egen del känner jag att jag behöver mycket mindre tid till att varva ner efter jobbet än förut.

N3

Trollhättans nya kultur- och ungdomshus har kostat 83 miljoner kronor att bygga. Dessutom kostar huset mellan fem och sex miljoner årligen i driftskostnader. De 4 900 kvadratmetrarna innehåller lokaler för undervisning i dans, musik, drama, bild och medieproduktion.

Det finns också en klubbscen, ett kafé, två inspelningsstudior och kontorslokaler för de anställda.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com