Ingår i temat
Demokrati
Läs senare

Rätten till en röst

I skolans uppdrag ingår även ett demokratiuppdrag. Alla elever ska få formulera åsikter och delta, inte bara förstå hur demokrati fungerar. Men i praktiken blir det ofta de resursstarka eleverna som fortsätter ta plats.

26 sep 2015

Illustration: Paul Blow

För fyra år sedan visade undersökningen World Values Survey att mer än var fjärde ung svensk tyckte att det vore bra om Sverige styrdes av en stark, diktatorisk ledare. En av fem kunde också tänka sig att byta parti för en mindre summa pengar. Hur var det möjligt att unga värderade demokratin så lågt? På tidningarnas debattsidor gick diskussionen varm och ganska snabbt vändes blicken mot skolan. I skolans uppdrag ingår att förmedla och förankra både kunskaper och demokratiska värden. Men vad kan då skolan göra för att eleverna ska bli aktiva samhällsmedborgare?

Marianne Dovemark, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet, menar att det är få av de unga som är aktiva inom föreningar eller olika organisationer som har blivit det på grund av skolan. Snarare handlar det om vad eleverna har med sig hemifrån eller vilken kamratgrupp de befinner sig i. Även om barn aldrig har haft så mycket att säga till om i klassrumssammanhang som i dag så skjuts frågor som handlar om demokrati och vad som rör sig i samhället bort, till förmån för ett mer fokuserat ämnesinnehåll som går att bedöma.

– Det finns, och har alltid funnits, en inbyggd konflikt i skolans uppdrag och samhällsuppdraget lyfts inte upp som lika viktigt som att eleverna möter de formella kriterierna för att komma vidare, säger Marianne Dovemark.

Elevers rätt till inflytande började komma in i grundskolans styrdokument på 60- och 70-talet. Då handlade det främst om formella organ som klassråd och elevråd. På 90-talet kom en mer allmän debatt om inflytande, demokrati och delaktighet. Inte minst ungdomars brist på delaktighet. Barns och ungdomars rätt till inflytande och att bli hörda skrevs in i FN:s barnkonvention och elevers inflytande i skolan fick en rejäl skjuts. Men det handlade inte bara om rättigheter utan det fanns även en tanke om att fostra eleverna i demokratisk anda. Den tanken finns fortfarande kvar och i skolans styrdokument finns tydliga skrivningar både om elevers rätt till inflytande och skolans demokratiska uppdrag. Men Maria Rönnlund, forskare vid institutionen för idé och samhällsstudier vid Umeå universitet menar att det skett en förskjutning i hur uppdraget framställs. Medan inflytandet förr beskrevs som kollektivt, via formella organ som elevråd, så betraktas rätten till inflytande i dag som mer individuell. Var och en ska få möjlighet att framföra åsikter i samtal och diskussioner och ha inflytande över sin utbildning. I praktiken har det kommit att handla mycket om elevens rätt att göra olika val.

– Om elevinflytande bara blir en möjlighet för individen att göra egna val går nog ett visst värde förlorat. I de kollektiva beslutsprocesserna sker ett lärande och det är också det eleverna möter när de kommer ut i samhället och i arbetslivet, säger Maria Rönnlund.

Bland lärarna finns, enligt Maria Rönnlunds forskning, en ambition att låta eleverna påverka i klassrummet. Men att få alla elever att ta plats, uttrycka sig och delta i beslutsfattandet är svårt. Ofta är det också upp till den enskilde läraren att hitta sitt eget sätt, med varierande resultat.

– Det är inte lätt men är något man måste jobba med. Annars förstärks bara de invanda rollerna. De som redan är bra på att uttrycka sig får mer träning i att tycka och diskutera medan andra lär sig att inte säga något, säger Maria Rönnlund.

Marianne Dovemark är inne på samma linje och har sett att de resursstarka vinner mark. Hon menar att det till exempel läggs ett för stort ansvar på eleverna gällande eget arbete och lärande. Konsekvensen blir att en stor grupp elever faller igenom, oftast de som inte har direkt stöd i sitt skolarbete hemma. Studier har visat att många elever i denna grupp väljer de enklaste och för stunden roligaste uppgifterna. De låter sig helt enkelt inte utmanas.

– Pratar vi demokrati är nog det viktigaste att barn inte tillåts ge upp så snabbt. Här finns en stor risk att barn konstrueras som »svaga« och ges alldeles för enkla och triviala uppgifter. Då blir inflytandet kontraproduktivt och jag tror det har stor betydelse för hur skolans resultat ser ut, säger Marianne Dovermark.

Marianne Dovemark poängterar att de flesta skolor hon varit på har en väldigt bra verksamhet men att det är få som på ett tydligt sätt jobbar med sitt samhällsuppdrag.

– Det finns enstaka exempel på lärare som lyckas fläta in samhällsuppdraget i det vardagliga arbetet med att få eleverna att nå målen. Det kan hjälpa ungdomar att se möjligheter och kunna hävda sina rättigheter och skyldigheter, menar hon.

Särskilt viktig är uppgiften då de gemensamma arenorna i samhället blir allt färre. Ung som gammal söker mer och mer information på nätet och tar mest del av det som bekräftar den egna världsbilden. Vi umgås också i allt större utsträckning med dem som liknar oss själva och Marianne Dovemark konstaterar att även skolorna blivit allt mer homogena.

– Tidigare var skolan en arena där barn från varierande bakgrund möttes och gavs möjlighet att diskutera utifrån olika perspektiv. Det är en grundbult för att förstå hur andra har det och dagens utveckling mot till exempel homogena elevgrupper i skolorna riskerar att skapa ensidiga och oemotsagda bilder av omvärlden, säger hon.

I Maria Rönnlunds studier har eleverna varit kritiska till hur inflytandet organiserades i form av klassråd och elevråd.

– I råden är det ofta förbestämt vilka frågor som ska diskuteras. Man har till exempel skolgårdsråd, matråd, trivselråd och arbetsmiljöråd. Men eleverna ville ha en mer flexibel organisation. De ville driva frågor som de var engagerade i, inte förutbestämda frågor, och det var framför allt undervisningen de ville kunna påverka, säger Maria Rönnlund.

Illustration: Paul Blow

En annan viktig fråga är vad eleverna får tycka om och det krävs en tydlighet från lärarens sida. Är allt förhandlingsbart? Får de förhandla bort studietid eller vissa av kunskapsmålen? De som arbetar i skolan behöver beskriva beslutsprocessen och vilken roll eleverna har i den. Vad kommer att hända med deras förslag och åsikter? Vad kan de förvänta sig att påverka? Och var går gränsen för deras inflytande? Ofta har eleverna helt andra förväntningar på sin roll än lärarna, vilket kan ge falska förhoppningar. Risken är då att de snarare utvecklar en cynisk och skeptisk inställning till demokrati.

– Frågar man eleverna så tycker de inte att de har inflytande i den utsträckning de vill ha. De upplever visserligen att de blir lyssnade till och att deras åsikter efterfrågas, men sen händer det inte så mycket menar de, säger Maria Rönnlund.

Hon menar att om det ska vara inflytande på riktigt så måste eleverna, i de frågor som de ska ges inflytande i, också få vara med i diskussionen om själva beslutet. Inte bara få uttrycka sin åsikt.

– De behöver inte få som de vill men behöver få känna på hur en förhandling fungerar för att verkligen lära sig något, konstaterar hon.

Temats illustratör, Paul Blow växte upp i Dorset i sydvästra England, studerade kommunikation och media vid Maidstone College of Art och Narrative Illustration vid universitetet i Brighton.

De senaste femton åren har han arbetat med en mängd tidningar i både Storbritannien och utomlands, bland annat The Guardian och The New York Times. Han använder starka färger för att med humor och med drag av absurditet berätta och kommentera aktuella händelser.

Nu bor han i Dorset igen, i ett hus som han byggt själv tillsammans med sin familj och vänner.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com