Läs senare

Skratt och studier i balans

Varje år delar Kungliga Vetenskapsakademin ut fyra priser till lärare. I år knep Erika Sundelin på Björknäsgymnasiet i Boden biologilärarpriset.

23 apr 2018
Skratt och studier i balans
Erika Sundelin, lärare i biologi och kemi på Björknäsgymnasiet i Boden, Ingvar Lindqvists Lärarpris i biologi 2018. Ur motiveringen: ”för att hon med höga förväntningar och bra balans mellan skratt och studier ser till att alla elever får möjlighet att utvecklas i en trygg och stimulerande studiemiljö.” Foto: Anders Alm
Erika Sundelin, lärare i biologi
och kemi på Björknäsgymnasiet
i Boden, Ingvar Lindqvists Lärarpris
i biologi 2018. Ur motiveringen:
”för att hon med höga förväntningar och bra balans mellan skratt och studier ser till att alla elever får möjlighet att utvecklas i en trygg
och stimulerande studiemiljö.”

Hur känns det?

– Nu känns det väldigt, väldigt roligt! Men det är ju som med all krishantering, först fattar man ingenting, sen sitter man och gråter och nu när jag börjat ta in det hela blir jag väldigt glad och stolt.

Vem nominerade dig?

– Det gjorde mina elever. Det kröp fram i efterhand, jag hade ingen aning om det. Men det känns extra roligt att det kommer från dem. Sen är det väl trevligt om rektorer och chefer också är nöjda, men det är ju eleverna man har i fokus. De går sista året på gymnasiet och jag har haft dem sedan ettan så det är många lektionstimmar vi haft tillsammans.

Varför tror du att just du fått priset?

– Dels för att jag och mina elever har en väldigt bra relation. Jag tycker att det är superviktigt att de litar på mig, att de vågar säga om det är något. Det är viktigt att skapa ett klimat som gör att man vågar lyfta frågor som man funderar kring, såväl stort som smått.

– Sen tror jag att de uppskattar tydlig­heten. Jag jobbar mycket med att göra målen tydliga för dem med baklängesplaneringar och matriser där de i förväg vet vad de ska kunna i varje moment och hur det bedöms. Det är viktigt att konkretisera kunskaps­kraven, ta ner dem på en begriplig nivå, annars är det ju bara fina ord som står där i kursplanen.

Hur skapar du det där goda klimatet?

– Jag försöker se till att alla är delaktiga och blir sedda. Det är jätteviktigt. Jag jobbar till exempel med No hand up, eleverna räcker alltså inte upp handen utan jag för­delar ordet. Jag har deras namn på glasspinnar i en bägare som jag drar ur. Ibland har de kanske inte så mycket att säga eller har fått en fråga de inte kan, men då kan de bara säga pass. Det viktiga är att alla får göra sin röst hörd varje dag.

I motiveringen står att du har bra balans mellan skratt och studier. Varför är skrattet viktigt?

– Vi brukar säga att det är bättre att ha en dålig humor än ingen humor alls. Det är ju inte meningen att man ska flamsa bort det seriösa innehållet, men det finns ju alltid mikropauser där man kan slappna av lite. Och man behöver inte göra saker tråkigare än vad de är.

– Mina ämnen är laborativa och ibland går det fullständigt åt skogen, man tappar grejer och resultatet blir inte alls som förväntat. Då är det ingen idé att gräva ner sig utan skratta åt eländet och gå vidare.

Vad är projekt Nordplus?

– Det var ett utbytesprojekt som vi hade förra läsåret med en skola utanför Vilnius
i Litauen. Först var vi och bodde hos dem en vecka och sen kom de till oss. Min kollega Katarina Nooij, svensk- och engelsklärare,var också med. Eleverna fick bland annat studera och jämföra de båda ländernas flora och fauna, biologiska mångfald, artrikedom med mera, men också uppleva hur det är att leva och gå i skola i ett annat land, erfarenheter som man inte kan läsa sig till i en bok.

Vad ska du göra för pengarna?

– Dels får vi ju 20 000 kronor till natur­vetenskaplig litteratur och aktiviteter på skolan. Dels är det personliga prispengar på 50 000 kronor och det har jag inte hunnit ta in än. Jag är tillräckligt gammal för att känna att det inte är pengarna som är grejen utan äran. Men de ska i alla fall inte gå till något tråkigt.

ur Lärarförbundets Magasin