Läs senare

Slöjd i världen

Säga vad man vill om svensk skola och vår, som det påstås, konstant sjunkande plats i kunskapshierarkin. När det gäller ett ämne är vi i alla fall en spjutspetsnation. Tillsammans med våra finska grannar är vi tveklöst världsledande – i slöjd.

27 okt 2011

Foto: Hasse Hedström
Visserligen finns ingen totalöversikt att tillgå och dessutom är det en smula vanskligt att tala om trä- och textilslöjd i ett och samma andetag. Likafullt är de i Sverige mest insatta i området överens om att slöjdundervisningen i sin nuvarande form är en nordisk företeelse.

– De nordiska länderna är unika eftersom vi kombinerar hantverkskunnande, miljömedvetenhet och entreprenörskap med estetiska synpunkter och en medveten formgivning som eleven själv varit aktiv i att utforma och genom att eleverna själva jobbar med verktyg och redskap, säger Kajsa Borg från slöjdlärarutbildningen vid Umeå universitet.

I Sverige har skolslöjden funnits på skolschemat sedan folkskolans begynnelse. När det gäller flickslöjd var faktiskt både Tyskland och England tidigare ute.

– Den svenska ”slöjdmodern” Hulda Lundin åkte till båda länderna för att få inspiration till hur flickslöjden skulle organiseras, berättar Kajsa Borg.

När det gällde träslöjden – och då gällde det enbart pojkar, fanns förvisso ett intresse i flera länder vid ungefär samma tidpunkt. Men det var svensken Otto Salomon som bäst av alla lyckades marknadsföra och sprida sitt slöjdbudskap. Folk från alla möjliga håll i världen besökte hans kurser på Nääs.

Från början av 1900-talet spred också svenska manliga slöjdlärare sina kunskaper över stora delar av världen. Gustav Larsson for till USA och startade skola i Massachusetts, medan Aron Heidengren for till Kuba. I Havanna finns fortfarande ett torg som bär hans namn – Plaza Heidengren. I USA finns det nog en och annan skola som har slöjd på schemat. Knappast mer än så, men på Kuba har slöjdämnet blivit kvar. Länge hette skolämnet faktiskt ”slojd” men nu går undervisningen under namnet ”education manual”.

– På Kuba saknas resurser till det mesta. Det gäller förstås också slöjden. De saknar verktyg och maskiner och arbetar mest med trä, rotting, bark och med att fläta blad, berättar Lennart Martinson från Göteborgs universitets slöjdlärarutbildning.

Han har själv varit på Kuba flera gånger, inte minst på den skola som utbildar slöjdlärare. Lennart Martinsson har också varit i Kenya många gånger. Landet blev självständigt i början på 60-talet och i början av 70-talet kunde nationen bygga upp ett antal modellskolor, med pengar från världsbanken. På dessa skolor fanns slöjden med på schemat.

– Då var många svenska slöjdlärare där och hjälpte till. Jag hade faktiskt mitt första lärarjobb där.

– Kenya har kvar slöjden i skolan men har svårt att få fram pengar till material, maskiner och verktyg Klasserna har också vuxit och gett lärarna mer att göra och då minskar ju tiden för den enskilda eleven.

Andra afrikanska länder som har eller har haft slöjd på schemat är Botswana, Zimbabwe, Etiopien och Zambia.

Läget på den internationella skolslöjdsfronten är förstås en färskvara.

– Det ändras ju hela tiden, konstaterar Kajsa Borg.

Hon berättar om textillärare från Schweiz som beskrivit en slöjdundervisning som liknar vår.

– Men det säger ju inget om Schweiz som helhet. Det kan se väldigt olika ut i olika kantoner.

I Österrike står slöjden på schemat som hos oss, men skillnaden är i verkligheten stor.

– Där är ämnet mer inriktat på det praktiska ”home and economics”. Det är textilslöjd, matlagning och hemvård i ett paket. När jag var i Wien på studiebesök för några år sedan, fick jag också känslan av att textilslöjden tappade i status medan träslöjden låg lite bättre till.

– I en skola delade textilslöjden sal med teknikämnet. Inget textilt material låg framme och symaskinerna stod undanställda i skåp i korridoren. Inget av det kreativa skapandet fanns där, berättar Kajsa Borg.

Hon sammanfattar utvecklingen som att medan de nordiska och baltiska staterna har hållit fast vid arbetet med material och hantverkstekniker, har man i många andra länder frångått den ursprungliga idén och i stället låtit ämnet komma att omfatta områden som hemkunskap, entreprenörskap och design.

– Det är dyrt att hålla slöjdsalar i trim och det kan vara problem att få material, säger Kajsa Borg.

I Danmark finns slöjden med i kursplanen, men med en bråkdel av timantalet mot i Sverige.

I flera andra länder har man skiljt det praktiska innehållet som är nyttoinriktat, som att lappa och laga, städa och laga mat från det konstnärliga som att skissa, rita mönster, brodera eller göra collage. Det rent estetiska placeras då i andra ämnen som Art eller Design.

– I Tyskland är det enbart det konstnärliga uttrycket som räknas. Där är det textila materialet bara ett medel att använda, inga hantverkstekniker, symaskiner eller strykjärn behövs. De kan arbeta med textila uttryck utan att behöva sy ett stygn, fortsätter hon och enligt hennes erfarenhet ser det ungefär likadant ut i Holland.

– Det jag har sett skolelever tillverka i slöjden i Holland visar på en väldigt outvecklad förmåga. Alster som femteklassare har gjort ser ut som sådant som våra förskolebarn producerar.

Japan skiljer ut sig från mängden. Där har slöjden länge funnits med i det nationella programmet ungefär som i Sverige. Men nu riskerar slöjden att komma i kläm. Fokuseringen på språk och matematik gör att estetiska ämnen som bild och slöjd får stryka på foten.

– Skolan i Japan är centralt styrd och slöjd finns med i det nationella programmet. Men det som står på pappret överensstämmer inte alltid med verkligheten. I en skola jag besökte stod det bild på schemat, men eleverna hade engelska.

Utarmningen av slöjdämnet i Japan har sin motsvarighet på andra ställen, till exempel i England. Där har det också skett en vridning av fokus i slöjdämnet. Först hette skolämnet Craft, som blev Craft and Technology, som blev Art, Craft and Technology, och nu heter det Design and Technology.

– Det är mycket fokus på design och i det här sammanhanget handlar det mer om industriell design, om passform och funktion mer än om konstnärliga uttryck.

Medan de flesta av världens nationer har både urgamla och moderna hantverks- och handarbetstraditioner att bevara och utveckla och slöjdandet sannolikt upplever en renässans på sina håll, verkar tanken på att slöjden skulle ha en given plats på skolschemat avlägsen.

Säkrast för svenska slöjdlärare som söker inspiration är att blicka österut.

– Finland är ett föregångsland. De har fler slöjdtimmar än vi och de vårdar både sina timmar och sina traditioner mer än vi. Där har slöjdämnet en högre status, många vill bli slöjdlärare och förkunskapskraven är högre.

– Där har man också satsat stenhårt på att utveckla forskningsanknytningen till ämnet och knutit undervisningen i slöjd till samhällets behov av entreprenörskap, berättar Kajsa Borg.

Hallå där …

Annelie Svensson på slöjdlärarutbildningen vid Göteborgs universitet

Tillsammans med fyra andra studenter gjorde du din VFU på North Bennet Street School, i Boston, Massachusetts, USA. Varför då?

– Vi hade möjlighet att söka utlands-VFU. Genom en lärare fick vi höra om Gustav Larsson, som varit ”slöjdmissionär” i Boston. Han hade startat en skola där som fortfarande finns kvar. Vi skrev och frågade om vi var välkomna dit. Och det var vi!

Hur upplevde du besöket på skolan?

– Det var väldigt intressant. Skolan vänder sig till vuxna. Den är liten, men håller en extremt hög kvalitet. De var stolta över sin skola och väl medvetna om kopplingen till Sverige. Mest berörd blev jag nog över deras sidoprojekt, där elever från en nära liggande skola fick komma till dem för att ha slöjd. Jag såg vad det betydde för eleverna.

Vilka insikter tog du med dig hem?

– Sverige ligger långt fram när det gäller slöjd i skolan. Att göra sin VFU utomlands ger perspektiv på ens eget ämne och jag insåg hur viktig slöjden är och hur viktigt det är att den inte tas bort som ämne.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com