Ingår i temat
Gör om historien
Läs senare

Slöjdnormen svår att bryta

Gör om historienAtt undervisa om ämnets historia är inte obligatoriskt i slöjden. Däremot finns en norm att tjejer väljer textilslöjd och killar trä- och metallslöjd. Varför är det så?

av Annika Dzedina
01 feb 2018
01 feb 2018
Könskillnad. I hemslöjdsföreningarna, som domineras av kvinnor, har kollektivet varit viktigast, säger Erik Sigurdson, lektor i Umeå. Foto: Henke Olofsson

Det är 1870-tal i Sverige. Otto Salomon­ har slöjdlärarutbildningar på godset Nääs i Västergötland. Han kallas ibland slöjdens fader och undervisade de blivande lärarna i slöjd för gossar, träslöjd. Det skulle vara något annat än det kvinnorna arbetade med i hemmet. Snickeribänken var viktig för att lära sig ett visst rörelsemönster, man skulle lära sig att ta plats och att bruka kroppen – gossarna som hade träslöjd alltså.

1877 beslutas det om statsbidrag till de folkskolor som ordnade slöjd för pojkar, först 1896 får flickslöjden statsbidrag – men bara hälften så mycket. Flickslöjdens moder kallas Hulda Lundin, det var hon som startade det första slöjdlärarinneseminariet för flickslöjd i slutet av 1880-talet.

Normen, att killar väljer trä- och metall och tjejer textil, har alltså rötter långt tillbaka i tiden. Det finns också mer kunskap om Otto Salomon och gosslöjden, eftersom han hade sådan tur att det fanns en stenograf på hans kurser som skrev ner det han sade och kunde bevara det till eftervärlden.

Kanske borde man ändå fundera på om man skulle undervisa om Otto Salomon och Hulda Lundin, och analysera varför ämnet fortfarande är så könskodat.

– I hemslöjdsföreningar, som domineras av kvinnor, finns en tradition av att det är kollektivet, föreningen, som står som producent till textila verk, berättar Erik Sigurdson, universitetslektor vid lärarutbildningen i Umeå.

Johanna Rosenqvist har skrivit en avhandling om hemslöjdsrörelsen och berättar där om bland andra Eva Nilsson, en konstnär från Malmöhus hemslöjdsförening. Vid världsutställningen i Paris 1925 hade hon stor framgång med sina verk, men när hon sedan gifte sig och var tvungen att byta efternamn (namnlagen ändrades först 1963) försvann hon från historien – och för att det inte var hon som var viktig, utan hemslöjdsföreningen. Sveriges paviljong och de medverkande utställarna fick stor uppmärksamhet över huvud taget på Världsutställningen 1925, för sin enkla och rena stil – men gör en googling och kolla vilka som nämns – majoriteten kommer från ena könet.

Till våren kommer boken Estetiska ämnen och genus med underrubriken Historiska och samtida perspektiv, på Gleerups förlag med Eva Skåréus som redaktör. I boken finns två kapitel om slöjd; ett är skrivet av Erik Sigurdson och ett har han skrivit tillsammans med Stina Westerlund.

Erik Sigurdson tror inte att så många slöjdlärare undervisar om ämnets historia på lektionerna, det finns inte riktigt tid till det och sannolikt inte tålamod hos eleverna.

– Kanske borde man ändå fundera på om man skulle undervisa om Otto Salomon och Hulda Lundin, och analysera varför ämnet fortfarande är så könskodat, trots att det sedan länge inte är två ämnen utan ett. Det finns ett stort intresse för frågan bland många slöjdlärare, säger Erik Sigurdson.

Ska man ändra på det tror han att alla måste ta del av allt, det vill säga eleverna kan inte välja antingen textil- eller trä- och metallslöjd.

Att man inte pratar så mycket om historien i slöjdundervisningen kan delvis bero på att det inte finns en slöjdhögskola på samma sätt som det finns musik- och konsthögskolor.

– Vi är lite av ensambarn i akademien, det har blivit som en identitetsgrej, att ämnets grund är ju att man gör. Det är det i musik och bild också, men där finns ändå musik- och konsthistoria inskrivet i kursplanerna.

När han tänker närmare efter, funderar han på om de estetiska ämnena skulle kunna ha en gemensam teoretisk lektion någon gång per termin eller hur man nu väljer att lägga upp det – det skulle kunna vara bild, musik, slöjd, hem- och konsumentkunskap och teknik till exempel. Där skulle man läsa om historien och dolda strukturer i ämnena, analysera genus och normer, prata om hållbarhet.

– Då tror jag att det skulle bli intressant för eleverna, om de fick sätta in ämnet och dess historia i en samhälls­kontext.

ur Lärarförbundets Magasin