Läs senare

Små figurer – stor konst

LektionslyftetBildlärarna på Sturebyskolan i Stockholm genomförde i våras projektet ”Lika unika”. Fler än 800 elever skapade var sin liten lerfigur, som tillsammans blev ett konstverk.

av Marianne Nordenlöw
30 Okt 2018
30 Okt 2018
”Dra er inte för att dra i gång ett stort projekt, med hela skolan. Det kan kännas överväldigande – men det går, och det är värt det!” Det säger bildlärarna Hanna Hjortek och Johanna Gard.
Foto: Emil Nordin

Det började med att bildläraren Hanna Hjortek var på Vårsalongen på Liljevalchs konsthall i Stockholm och såg ett verk med 365 keramikfigurer, samlade på ett bräde – en mäktig syn! Konstnären Stefan Bennedahl hade gjort figurer i olika yogapositioner, en för varje dag på året.

– Just då var det nytt och ovant för mig att jobba på mellanstadiet och ha så många elever, omkring 500. På hela skolan går omkring 1 100 elever. Så när jag såg de här figurerna tänkte jag att om våra elever skulle göra var sin figur skulle de bli minst dubbelt så många – och se ännu mer imponerande ut, säger Hanna Hjortek.

Hennes kollega Johanna Gard, bildlärare på högstadiet, hade i samma veva berättat för sina elever om den kinesiska terrakottaarmén. Den bestod av tusentals soldater i lera, var och en unik, som begravdes tillsammans med sin kejsare. Många elever blev berörda av historien.

Foto: Emil Nordin

De båda lärarna bestämde sig för att starta ett gemensamt projekt på temat. Alla elever i årskurs 3–9 fick göra varsin liten lerfigur, som sedan skulle ställas samman till en enda stor grupp, en ”Sturebyarmé”. Likt den kinesiska föregångaren begravs figurerna vid en ceremoni, i grunden till den nya skolbyggnad som ska uppföras på skolgården. Ett syfte är att skapa ett framtida arkeologiskt avtryck.

Projektet kallas för ”Lika unika”, för att visa på allas lika värde och att alla behövs för att bilda en helhet.

– Vi är ju alla stöpta i samma form men ändå helt olika och alldeles unika, säger Johanna Gard.

Projektet var också en möjlighet att arbeta tredimensionellt, att prova på lera och att använda den brännugn som finns på skolan.

Eleverna fick varsin klump vitlera, 300 gram närmare bestämt, att forma sin figur av. Innan dess hade de skissat med modellera för att se hur figurerna skulle te sig. De skulle vara stående, sittande eller liggande, för att bli stabila.

– Det är oftast bäst att jobba i ett stycke för att inte figuren ska falla samman, säger Johanna Gard.

I uppgiften ingick också att göra en urgröpning i figuren, för att lägga i en lapp med ett personligt meddelande till eftervärlden. Eleverna skrev om allt från dagens politiska läge till ”jag hoppas att jag har släktingar i framtiden”. Eller helt enkelt ”Emma was here”.

Många tyckte att det var jätteroligt och annorlunda att få arbeta med lera. Oavsett hur enkel eller komplicerad figur var och en gjorde, blev effekten storslagen när alla, drygt 840 stycken, ställdes samman.

– Eleverna har blivit stolta och imponerade av sig själva och av varandra. Alla lärare har också blivit imponerade, berättar Hanna Hjortek.

”Lika unika” ställdes ut på skolans egen vårsalong mot slutet av vår­terminen. Figurerna intog scenen i aulan och var så många att de ringlade ned för scentrappan.

Lärarna uppmanar alla som har möjlighet att göra ett projekt med hela skolan. Det lämpar sig förstås väl för ämnesövergripande samarbeten om till exempel värdegrundsfrågor, även om bildlärarna denna gång arbetade inom ämnet.

– När man gör ett sådant här projekt blir det stort – och det märks! Alla blir delaktiga, tänker att ”det här har vi gjort ihop”. Det är peppande och skapar sammanhållning, säger Hanna Hjortek.

Vägen till ”Lika unika”:

Inuti figurerna finns lappar med budskap.
Foto: Emil Nordin

Projektet tar två–tre lektioner per skolklass.

  • Inledning med kort föreläsning om arbetsuppgiften och inspirationen till den.
  • Eleverna skissar figurer i modellera. På nästa lektion gör de ”riktiga” figurer i vitlera.
  • Läraren sätter en ugn med ler­figurer för en första bränning. När ugnen svalnat igen efter cirka ett dygn sätter man nästa.
  • Eleverna skriver meddelanden och lägger i sin brända figur.
  • Utställning. ”Klassfoton” togs på alla figurer och sedan ställdes de ut tillsammans. Senare begravs de som en lämning till fram­tiden.

ur Lärarförbundets Magasin