Läs senare

Små förändringar ger stor effekt

Rum är till för att fyllas och för att kunna byta utseende och stämning. På Öxnehagaskolans fritidshem provar de sig fram för att hitta den rätta balansen.

11 dec 2015
Små förändringar ger stor effekt
Foto: Tomas Magnusson

Ju mer plats man har, desto större möjligheter finns det. Rummen är betydelsefulla för hur man kan bedriva sitt fritidshem. Och det är viktigt att eleverna kan få sina egna utrymmen, att det inte blir 40–50 elever på en liten yta för det kan leda till oroligheter i gruppen. Med det kommer också en ljudvolym som inte är bra för dem eller för oss, säger Omer Hotic, fritidspedagog på Öxnehagaskolan i Huskvarna.

En lapp i det nyrenoverade och rymliga rummet med tillhörande kök, berättar att veckans uttryck är ”lägga på ett kol”. Det är ett av många tecken på att Martina Trofast och Omer Hotic tycker om struktur och ordning och reda. Veckoschemat med olika aktiviteter är tydligt illustrerat. I våras upptäcktes en fuktskada här inne och nu är allt nytt och fräscht. Här finns två bord för pyssel och en tv med tillhörande tv-soffa. Enligt Martina Trofast är det den enda tv:n på skolan som fungerar.

Hon har arbetat på Öxnehagaskolan i fyra år och har allt eftersom kunnat forma fritidsverksamheten på Bullerbyn och med det även deras fysiska rum, ganska mycket som hon själv velat. Hon ville ha mer än ett pingisbord, det pingisbord som på många sätt fungerade som fritidshemmets nav. Hon ville utnyttja de ytor hon är så nöjd med att ha, på ett bättre sätt, för att kunna skapa olika rum för olika humor, stämningar, tempon och ljudnivåer.

Det är torsdagseftermiddag i Huskvarna och de flesta av barnen har redan slutat sin skoldag. Martina Trofast vill att Bullerbyn ska vara en plats där barnen ska känna att de får göra lite vad de vill, att de inte blir tvingade att delta i de aktiviteter som anordnas.

– Jag kan föreslå en aktivitet, som data, men de är väldigt duktiga på att hitta på själva. Det är det barnen lär sig när de kommer till oss, att de slussas ut i verkligheten på något sätt. De börjar kanske gå hem tidigare från fritids och då måste de kunna hitta på saker utan hjälp från någon annan. De har ingen vuxen hemma när de kommer, ingen som säger till dem vad de ska göra. Därför ska valfriheten finnas här på fritids, säger Martina Trofast.

Det är där de olika rummen kommer in i bilden. I rummet bredvid köksrummet finns, i alla fall den dagen då vi är på besök, ett airhockeybord, en legohörna, plus en så kallad activeboard där eleverna bland annat kan spela/dansa Wii-spelet Just dance. I hörnet leker några barn affär med den nya kassaapparaten. Väggarna täcks av färgglada tyger, bland annat för att dölja en dörr till ett klassrum bredvid. En tjej rusar in, tjoar och säger: ”Här har du nycklarna Martina”. Nycklarna hamnar i en soffa och det är tur att fritidspedagogen ser nycklarnas väg genom luften.

Omer Hotic lyfter fram ljuset som en viktig ingrediens, att rummen inte blir för mörka.

– Självklart är det också viktigt att eleverna får vara med och påverka. Det är ju för dem vi är här. Eleverna har stort inflytande när det kommer till hur deras fritidshem ska se ut, hur fördelningen av rummen och dess teman ska vara. Vi lyssnar på förslagen och sedan sätter vi i personalen oss ner och diskuterar, förklarar Omer Hotic.

I takt med att valfrihet blivit fritidshemmets signum har också vikten av ständig förändring blivit tydligare för personalen. De gör om rummen, flyttar runt innehållet i dem för att rummen ska utnyttjas på bästa sätt. Det handlar om att hitta en balans mellan lugn och ro, kreativitet och rum där man ska kunna få utlopp för sin energi på ett eller annat sätt. Eller som Martina Trofast uttrycker saken: All högljudd aktivitet ska inte ske i samma rum.

– Det är inte alltid låg volym i rummet med den grå soffan och tv:n, men det ska vara lite lugnare där, i vårt huvudrum. Barnen ska känna att där kan de sitta och läsa en bok och de ska kunna pyssla utan att bli störda, menar Martina Trofast.Foto: Tomas Magnusson
Dagen efter Fritidspedagogiks besök förändras rummen igen. Airhockeybordet flyttas till ett rum som kallas för glasrummet där det sedan tidigare finns ett väl använt pingisbord och där det också ska finnas plats för dans när några känner för det. Flytten görs för att spelet låter mycket och så även spelarna, när deras röster höjs tvingas barnen som leker med kassamaskinen bredvid också höja sin ljudvolym, och i slutändan drabbas även legolekarna i ett annat hörn av rummet.

Martina Trofast säger att hon möblerar om tills hon är nöjd, samtidigt sker uppdelningen av barnen mellan de olika rummen automatiskt, de går självmant till de olika rummen. Hon lägger till att de är alltiallobarn. Med det menar hon att de inte är på samma ställe varje dag, att de byter sysselsättning från dag till dag och att killar och tjejer blandas upp.

Både det som Martina Trofast beskriver som det lugna rummet och ateljén ska vara platser för ett lägre tempo och en mer avkopplande ljudnivå. Ateljén fungerar också som en kreativ frizon där de förutom själva skapande ska ”kunna kladda och så”.

– När det är någon större pysselaktivitet där så är en vuxen med hela tiden och instruerar och hjälper till. Då blir det att den vuxne får sköta ordningen där inne. Samma sak gäller i lugna rummet. Men annars lägger vi ansvar på eleverna att de får styra över sin egen rumsmiljö och det sociala samspelet med andra utan en vuxens närvaro. Samtidigt observerar vi förstås eleverna för att se hur de klarar sig på egen hand, säger Omer Hotic.

Martina Trofast prisar skolledningen för de förutsättningar Bullerbyn har, men om hon tillåter sig att drömma saknar hon ett kuddrum, kanske som det hon en gång såg på Tabergsskolans fritidshem, ett rum med kuddar och mattor. Ett sånt rum skulle också kunna ge barnen möjlighet att bygga kojor. Bygger kojor gör barnen gärna när de är i gymnastiksalen, vilket de är en eftermiddag i veckan. Men då är tanken att de ska röra sig ordentligt så då får de sällan möjlighet att bygga kojor av plintar och de andra redskapen.

Just nu håller många av barnen på med pärlplattor och spelar in i-Motionfilmer, men airhockeybordet är alltid populärt och de som gillar det håller också på med fun boards ute på gården. Rummen ska vara mysiga och sprida en känsla av avkoppling efter skoldagen. Men hur aktiva barnen är i de olika rummen, det varierar mycket, både på grund av de olika barnkonstellationerna och när på läsåret det är. Suckande konstaterar Martina Trofast att under en period under det förra läsåret var aktiviteten att sitta och klaga i soffan, bland annat därför köptes air hockeybordet in. Legogubbar och en amerikansk fotboll har också inhandlats när barnen kommit med önskemål.

Nu finns inte soffklagarproblemen längre, men hur det är om ett halvår, det vet varken Martina Trofast eller Omer Hotic. Det är då det gäller att hålla koll på förslagslådan och ha idéer i bakfickan.

– Att göra film, det förslaget tar jag fram i vår och då kan det också bli en serietidning, saker som kan locka både killar och tjejer, säger Martina Trofast.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com