Läs senare

Stor frihet ökade starka elevers makt

ForskningEn skolmusikal är inget isolerat projekt, utan influeras av och förstärker den rådande kulturen i skolan och det omgivande lokalsamhället. Det visar Lorentz Edbergs avhandling.

av Marianne Nordenlöw
31 jan 2019
31 jan 2019
Lorentz Edberg följde musikalprojekt på två skolor.
Foto: Istock

Skolmusikaler är inte det vanligaste ämnet för forskning, men är temat för Lorentz Edbergs kommande doktorsavhandling. I länder med liknande musikaltradition som Sverige, huvudsakligen engelsk­språkiga, finns viss forskning men inte mycket.

– För mig har det känts naturligt att intressera mig för ämnet, då jag kom in i akademin efter ett långt yrkesliv som framför allt musiklärare. En stor del av min yrkesgärning har jag ägnat åt ”det breddade musikämnet”, oftast med musikal, berättar Lorentz Edberg.

Han har ett stort intresse för utbildningssociologi och är nyfiken på vad som händer i möten mellan lärare och elever, elever sinsemellan och vem som bestämmer i olika under­visningssituationer.

Jag har sett i de här projekten att när läraren inte har styrt, så har vissa elever tagit över.

Syftet med avhandlingen är att analysera pedagogik, makt och kontroll i musikalprojekten. I sin forskning har Lorentz Edberg bland annat undersökt vilket inflytande som lokal­samhället och fritidsverksam­heter har på undervisningen i skolmusikalprojekt och vilka maktrelationer som utvecklas inom projekten.

För studien följde Lorentz Edberg två skolmusikalprojekt, på två olika skolor, under läsåret 2011/2012. Projekten valdes ut slumpmässigt, men utifrån vissa kriterier. De skulle ske i grundskolans årskurs nio och inom elevens val, för att rymmas inom styrdokumenten, och vara möjliga att följa kontinuerligt.

Lorentz Edberg.
Foto: Ulf Sackerud

Avhandlingen bygger på kvalitativa intervjuer med lärare och elever, enskilt och i grupp, deltagande observationer samt musik- och textanalyser. Forskaren var en så kallad privilegierad deltagare, det vill säga han fick tillgång till hela verksamheten.

– Till resultaten hör att när lärarna planerade för verksamheten men sedan lät eleverna styra i väldigt stor utsträckning, fick man en tydlig reproduktion av vilka eleverna var sedan tidigare. De som redan hade stått på scen och varit väldigt framträdande tog för sig ännu mer. På den skolan som hade en tydligare lärarstyrning kunde man balansera det mer, så att alla elever fick komma till tals.

Lorentz Edberg menar att det tydligt gick att se att när elevhierarkierna fick spela ganska fritt, medförde det att tidigare maktförhållanden reproducerades mellan elever och mellan elever och lärare.

Trots att skolorna valdes ut slumpmässigt skulle de visa sig vara väldigt olika, närmast varandras motsatser.

– De framstår nästan som de två motpolerna i svensk musikpedagog­isk diskurs, alltsedan tiden efter andra världskriget. Det handlar mycket om skolan ska betona kunskap eller det sociala.

Den ena skolan var en helt vanlig grundskola, benämnd Annebäcksskolan. Lorentz Edberg kallar den ”sitt sociala projekt”. En avsikt med det var att alla elever skulle kunna vara med. Där var skolmusikalen ett samarbetsprojekt med en fritidsgård. Dessutom kom det in influenser från annan fritidsverksamhet i lokalsamhället, som aerobics, knattedans och liknande.

Det andra projektet utgick från en musikklass på en estetiskt inriktad skola, kallad Bäråskolan. Även i det fallet kom det in influenser utifrån, från teater- och dansverksamhet för ungdomar på fritiden och från musikverksamhet i musik- och kulturskola. Där var ett syfte att eleverna skulle utveckla sina kunskaper inom musik och andra estetiska uttryck.

Lorentz Edberg

Lorentz Edberg är doktorand på estetiska institutionen, lärarutbildningen vid Umeå universitet. Han är utbildad gymnasielärare i musik och svenska och har arbetat på de flesta av skolans stadier samt på folkhögskola. Han var med och startade Musikal­akademien på Strömbäcks folkhögskola.

Avhandlingen Möten, makt och musik i två skolmusikalprojekt läggs fram vid Umeå universitet i mars 2019.

– Båda projekten hade alltså ett väldigt stort inflöde från lokalsamhället, men från helt olika typer av institutioner. En mer allmänt hållen, social dimension i det första, en mer exklusiv i det andra.

– Sammanfattningsvis framgick det av min studie att utbildnings­traditioner och relationer till lokalsamhället framstod som mycket väsentliga för att projekten framstod som de gjorde.

Med den teoretiska referensram Lorentz Edberg använder i avhandlingen kallas det social reproduktion eller rekontextualisering – att de förutsättningar, samarbeten och influenser som redan fanns reproducerades och förstärktes, och att det gällde i båda projekten. Det överraskade honom att det skulle framgå så klart och tydligt av studien.

För att återkomma till elevers och lärares roller och maktställning gjorde han en intressant iakttagelse. I det musikalprojekt som syftade till att alla skulle vara med, fick eleverna – eller snarare en del av dem – större inflytande. Detta berodde delvis på att det fattades lärare, så att frivilliga insatser behövdes. Därmed skapades ett större spelrum för eleverna att göra vad de ville. Resultatet blev att de starkare eleverna tog över på bekostnad av de andra.

På den skola där lärarna styrde undervisningen mer i detalj och där kunskaperna betonades mer, såg lärarna däremot till att alla elever fick möjlighet att hitta sin roll och utvecklas på sina instrument.

– Något som är mycket viktigt, särskilt i ett sådant här, friare projekt, är att man är medveten om sitt ansvar som lärare. För om man inte tar det, om man låter eleverna agera fritt, då öppnar man upp för en maktkamp. Jag har sett i de här projekten att när läraren inte har styrt, så har vissa elever tagit över. Man måste hela tiden vara medveten om varför man gör som man gör, speciellt i den här typen av projekt, för det finns ingen kursplan i skol­musikal.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com