Läs senare

Studenter räknar med rytmik

Det finns en massa matematik i rytmikpedagogiken; geometriska former, begrepp, mönster och relationer mellan ting. Det gäller bara att lyfta fram det och jobba med det i kombination med musik och rörelse, menar Ann-Krestin Vernersson och hennes rytmikstudenter vid Musikhögskolan i Malmö.

30 sep 2010

Foto: Roger Culmsee

Hejsan allihopa, hoppas ni mår bra,
vi ska sjunga och räkna tillsammans i dag.
Vilken härlig musik, känner ni svänget?
Vi räknar alla i hela gänget …

Helena Hagström, Maria Wallinder och Elin Rippe har rytmiklektion med en förskoleklass i Dansutskolan i Gnesta. Hela gruppen hakar på inledningssången och räknar högt tillsammans: ”En, två, tre … femton.” När Helena spelar sången en andra gång på synthen sjunger alla 15 barnen med.

– Hur många fingrar är det här? frågar Maria och håller upp handen.

– Feeeem!

– Och nu då?

– Sjuuuu!

Det där var enkelt. Maria plockar fram trumman och barnen visar med fingrarna i luften hur många slag hon spelar. Sedan är det dags för ännu en sång om att varje hand har fem fingrar.

I ett klassrum intill skapar Clara Kugelberg och Johanna Levin geometriska former tillsammans med barn i årskurs 3. I takt med musiken från en cd-spelare rör de sig i grupper över rummet. När musiken tystnar stannar de upp, först i cirklar och kvadrater, sedan i hexagoner och rektanglar.

– Hur många hörn är det i en rektangel?

– Fyra. Men det här blev mer en romb, konstaterar en pojke och tittar sig omkring. De andra tre i hans rektangel håller med och flyttar sig tillrätta.

Helena, Maria, Elin, Clara och Johanna är studenter vid lärarutbildningen i Musik med inriktning rytmik på Musikhögskolan i Malmö. Tillsammans med Ann-Krestin Vernersson, professor i rytmik, är de två dagar på Dansutskolan för att skapa förutsättningar för grundläggande matematik tillsammans med barn från förskoleklass till årskurs 4.

– Rytmikpedagogik är en helhetspedagogik, en musikpedagogisk metod och ett pedagogiskt förhållningssätt till musik och lärande, där kroppen och dess rörelser har stor betydelse. Det finns mycket matematik i rytmiken som vi kan lyfta fram mer specifikt, eftersom vi får in både det rumsliga perspektivet i kombinationen med musik och rörelse. När man går från praktik och upplevelse till teori vidgas lärandet, säger Ann-Krestin Vernersson.

– Barnen kan minnas övningarna i andra situationer: Hur många gånger hörde vi ett instrument nu? Hur många pulsslag var det på trumman eller pianot? Matematik kräver att man förstår det rumsliga, och när barnen går in i salen till musiken som Följa John, och sedan stannar vid olika stationer och lyssnar in vad läraren säger att de ska göra, skapar de minnen av det rumsliga perspektivet som de kan bygga vidare på.

Att jobba med kombinationen musik och matematik är inget nytt. Men rytmikstudenterna i Malmö har inte gjort det tidigare. Och eftersom det ligger i tiden att följa utbildningsdepartementets önskemål om att alla lärare, oavsett inriktning, bör arbeta med språk och matematik, var Ann-Krestin snabb att nappa på möjligheten när den dök upp.

Anette Vikemo, rytmikpedagog på Musikhögskolan som också undervisar blivande grundskollärare, förberedde Helena, Maria, Elin, Clara och Johanna på ”hemmaplan” genom att särskilt lyfta fram sådant i pedagogiken och musiken som tangerar matematiken. Till exempel att dansa långdans i olika former, skapa egna mönster, trumma på hinkar, göra spegelövningar – och sjunga sånger som innehåller matematiska begrepp. En hel del låtar fanns redan, andra skrevs nya.

– Rumslighet, begrepp, lyhördhet och socialt samspel är förutsättningar för matematik. Musiken kommer först för oss, vi undervisar i musik och vårt uttryck är klingande. Men man kan göra experiment och integrera med annat, säger Clara Kugelberg.

Det mesta som studenterna lärt sig omsätts i praktiken här på Dansutskolan. Några av dem har orkester med en klass. Barnen står i orkestersektioner med varsitt rytminstrument och framför dem står en flicka som dirigent, utrustad med en bunt kort där varje instrument symboliseras av en geometrisk form: triangeln av en trekant, trumman av en cirkel, rytmägget av en kvadrat och tonblocket av en rektangel.

När flickan håller upp kortet med trekanten på spelar trianglarna till musiken från cd-spelaren, när hon byter det mot kortet med cirkeln tystnar trianglarna och trummorna spelar istället. När hon inte håller upp något kort alls blir det paus i musiken. Hon är djupt koncentrerad; att stå framför en hel grupp och våga leda den är en stor upplevelse, kommenterar Johanna Levin.

– Orkesterövningen tränar koncentration, ledarskap, lyhördhet, uppmärksamhet, självkänsla och självförtroende. Stycket de dirigerar är ungefär en halv minut, och på så sätt får vi även in tidsbegreppet. Tid är också matte, säger hon.

Alla barn får dirigera innan det är dags för en spegelövning. Till olika sorters musik, både långsam och snabb, interagerar barnen med varandra två och två på diagonalen över rummet. De turas om att leda rörelserna, som den andra ska följa. När musiken tystnar fryser de bilden och kollar – är de som spegelbilder av varandra?

– Man lyfter fram så många delar i helhetsperspektivet, när vi praktiserar och upplever intellekt och genom teorier. Vi är med om saker och så får vi reflektera och låta dem komma till uttryck. Det är som demokratiskt tänkande, säger Ann-Krestin Vernersson.

En fortbildning av Dansutskolans lärare har också ingått i studenternas besök. Kvällen innan var det alltså lärarnas tur att tillsammans upptäcka och använda rummets, musikens och rörelsens möjligheter. Att uppleva känslan av ”samtidighetens mirakel”, som Ann-Krestin kallar det.

– Att själv göra och lära samtidigt är det optimala sättet att förvärva kunskap, att verkligen kunna.

Samarbetet fortsätter

Samarbetet mellan Musikhögskolan i Malmö och Dansutskolan i Gnesta kommer att fortsätta nästa vår.

ur Lärarförbundets Magasin