Läs senare

Synen på religion alltför västerländsk

I Europa tar vi för lätt på religion och religiös tro, anser Elisabeth Gerle, professor i etik. Hon efterlyser en större ödmjukhet och mer självreflektion.

02 apr 2009

– Vi måste komma ihåg att Europa är undantaget. I rest­en av världen, inklusive USA, spelar religionen stor roll, på gott och ont.

Risken är stor att vi exkluderar elever med invandrarbakgrund i religionsundervisningen, anser Elisabeth Gerle, som är adjungerad professor i etik, särskilt män­skliga rättigheter, vid Uppsala universitet. Men inte för att man betonar kristendomen utan snarare på grund av förhållningssättet. Det finns i Europa och särskilt i Sverige en omedveten, religionsfientlig syn som är väl­digt västerländsk, påpekar hon.

– Vi är som fiskar som simmar i ett akvarium, men inte ser vattnet de simmar i. Vi lever i en sekularistisk kultur, men vi ser inte det.

Elisabeth Gerle , som just nu forskar om religion och politik, skiljer mellan begreppen sekulär och sekular­ist­isk. I en sekulär samhällsmodell, som hon själv före­språkar, har ingen religion tolkningsföreträde. En seku­laristisk hållning däremot, utgår från ateismen och är religionsfientlig, menar hon. I samhället, i politiken och i medierna dominerar i dag till stor del den sekularistiska ideologin.

Den som är religiös ses ofta som lite gammaldags och suspekt. Den vetenskapliga framstegsoptimismen domi­nerar, och med den inställningen att vi i Sverige har hunnit längre än andra länder.

– Det är inte en bra väg mot en respektfull hållning mot andra religioner.

Man måste komma ihåg att den svenska skolans religionskunskap, där eleverna ska få undervisning om och inte i religion, är unik i världen. I de flesta andra länder har man antingen ingen religionsundervisning alls eller så undervisar man eleverna i en viss religion.

Elisabeth Gerle tycker att den svenska modellen är bra. Men samtidigt finns en risk att den inte skapar förståelse för dem som tror.

– Det finns ett utifrånseende som gör att man beskriver religion som något statiskt, och något som gäller andra. Religion är inte som att gå på Skansen och titta på djur.

Det är viktigt att peka på de skiljelinjer som finns inom alla religioner mellan fundamentalister och icke-fundamentalister, anser Elisabeth Gerle. Om man ser alla troende som fundamentalister, blir det för lätt att avfärda dem.

– Det är stor skillnad på Bushs fundamentalistiska kristendom och på Obamas liberala.

Torsten Blomkvist, lektor i religionsvetenskap vid Högskolan Dalarna, ser också risken att religionsundervisningen stänger ute elever. Bland annat har studier av läromedel visat att bilden av icke-kristna religi­oner ofta blir stereotyp och förenklad. Till exempel kan islam skildras på ett ensidigt sätt, med betoning på de fem pelarna. Man missar att peka på mångfalden inom religionerna och att alla religioner utvecklas och förändras med tiden.

– Det kan bli för mycket fokus på den religiösa läran, i stället för på människorna och hur de har det.

Han påpekar att redan begreppet religion, med definitionen människors tro på en eller flera gudar, är en produkt av västerländsk kristen norm.

– Det kom till i en kristen kontext. I många andra reli­gioner är inte själva tron det centrala. De kan ha mer fokus på riter eller etnicitet, som judendomen.

Torsten Blomkvist ser en tendens att det är något mer accepterat i samhället att vara religiös i dag än för kanske tjugo år sedan.

– Den starka uppdelningen mellan tro och vetande, sekularism och religion, har börjat brytas upp.

Samtidigt finns en risk att den ökade toleransen för religion bara gäller icke-kristna religioner. Polemiken mellan tro och vetande har till största delen gällt kristendomen. Därför är det viktigt att också väga in krist­endomen när man talar om religiös mångfald, betonar Torsten Blomkvist.

– Annars hamnar man lätt i ett postkolonialt synsätt, där man tolererar att ”dom” är troende, medan ”vi” i Västerlandet har kommit längre.

Både Elisabeth Gerle och Torsten Blomkvist varnar samtidigt för en banal mångkulturalism, som reducerar människor till en enda identitet, till exempel muslim.

I stället bör man utgå från att människor har flera överlappande identiteter.

– Jag är kvinna och vit, men också västerlänning, for­s­kare och skåning till exempel, säger Elisabeth Gerle.

Mer ur temat SO — Ur vems perspektiv? (7)

ur Lärarförbundets Magasin