Läs senare

Tema i slöjden fixar målen

Att skapa något eget efter ett givet tema, och att fritt välja slöjdart beroende på projekt, satte fart på elevernas kreativitet. Redovisning inför kamraterna, självvärdering av arbetet och tydliga mål har också gett bedömningen en ny dimension, berättar textillärare Gunilla Lewén.

16 jun 2010

Foto: Susanne Kronholm

Lucas Forsberg tänker sy en mobilhållare i svart fuskmocka med blixtlås på och Eric Lindroth skissar omsorgsfullt en mortel på sitt papper. Nathalie Gustavsson har länge bespetsat sig på att lära sig brodera fritt på symaskin och nu har hon chansen.

Alltihop passar in med det nya ordet som klass 8BB i Söderbymalmskolan i Haninge har som tema i slöjden de närmaste veckorna. Ett ord som lätt ska få i gång både fantasi och kreativitet, tror textillärare Gunilla Lewén och hennes träslöjdskollega Tina Bennet. De har just introducerat det tillsammans, och eleverna har med hjälp av ledtrådar som motsatsord, rimord och synonymer gissat sig fram till att det är MOBIL.

De flesta börjar genast skissa på något som är bärbart och rörligt. Det gäller att hinna göra klart både den förra uppgiften och den här, med den svårighetsnivå de har som mål, innan de ska få sitt första slöjdbetyg i juni.

– Skisserna är viktiga. Det står i betygskriterierna att eleverna ska kunna skissa och komma med idéer, vara kreativa, självständiga och ta ansvar. Vi uppmuntrar dem att skaffa sig ”gensvar” på sina idéer från lärare i andra ämnen också: Har jag tänkt rätt? Vilka färger ska det vara? Eller låta en kompis komma med förslag, att sedan ta ställning till om man vill använda, säger Gunilla.

Beroende på vilken idé eleverna har på vad de vill göra, väljer de också om de vill göra sina arbeten i textil eller trä/metall. Det är nytt för läsåret och var lite ovant i början, men nu omskapas grupperna hela tiden.

– Slöjd är ett ämne och de har ett betyg. Vi slöjdlärare ska se både hur de jobbar i trä och textil. Det gör vi när vi samarbetar och träffar alla elever som vi gör nu. Förr kunde jag inte ens namnen på dem som hade träslöjd.

Foto: Susanne KronholmNär skisserna är klara går Pelle en trappa ner till träslöjdssalen för att jobba där med sin mortel. Ungefär hälften av klassen stannar i textilslöjden och börjar direkt leta material i skåpen och sätter i gång att jobba med olika projekt: armband i makramé, textiltryck, att sticka en mask. Eller något helt annat.

– Sedan vi började jobba med ord får eleverna så mycket idéer! Vi visar inga färdiga exempel, vi styr inte, utan det här med orden har verkligen förlöst deras fantasi. De inspirerar varandra och kommer loss. Du kan inte ana vilka planer en del kan ha, säger Gunilla.

Linda hämtar en inspirationsbild, sitt egenhändigt grönmålade tyg och garner för att börja med sitt broderi. Lucas lägger undan sin skiss och sätter sig vid symaskinen för att sy klart den röda och vita pikétröja han håller på med till förra ordet klassen arbetade med: MELLAN. ”Mitt huvud sitter mellan axelklaffarna”, förklarar han. ”Och så ville jag sy en tröja. Den här blir snygg”.

Det har bara gått 20 minuter av det två timmar långa slöjdpasset. Att det är gott om tid skapar ett lugn i salen – det är liksom värt att plocka fram och sätta i gång ett projekt eftersom det finns tid att fördjupa sig, kommenterar Gunilla.  

– Jag tycker vi har allt att vinna på långa arbetspass. Tidigare kunde de tycka att det inte var någon idé, det gick bort så mycket tid på att starta och sluta, ha genomgång, städa och packa ihop. Nu kan de ha dubbla arbeten i gång samtidigt. Dessutom hinner jag få i gång dem så att jag kan ägna mig åt dem som behöver.

Gunilla har jobbat 40 år som textillärare, men att arbeta med ett ord som tema i tvåtimmarspass är nytt för det här läsåret. Idén föddes förra våren när hon vaktade på ett nationellt prov i fysik. En elev körde fast på en uppgift, räckte upp handen och frågade: ”Vad betyder mellan A och B?”

– Då började jag klura på hur vi kan jobba i slöjden för att höja måluppfyllelsen. Skolan representerar en mångfald av språk och kulturer och många elever förstår inte vad vanliga ord betyder. Särskilt småord mellan andra ord kan vara svåra. Vi behövde jobba på ett annat sätt än tidigare för att förstärka elevernas ordförståelse och kunskap om hur man använder orden.

De övriga tre slöjdlärarna i Söderbymalmsskolan nappade på idén och det nya arbetssättet tog form för alla elever från årskurs 6 till 8. Årets nior fortsätter som förut eftersom lärarna inte ville göra en stor förändring inför deras slutbetyg.

I samma veva skrev Gunilla också en pedagogisk arbetsplan där slöjdens strävansmål finns med. Dessutom har lärarna nu ett nytt sätt att konkretisera betygskriterier och mål som börjar redan i årskurs 6 och 7. Själva kravnivån ska vara tydlig, tycker Gunilla och hennes kollegor: att få en idé, planera, genomföra, ta ansvar, följa instruktioner och kunna beskriva sitt arbete.

Eleverna får ett papper med målen nedskrivna och en karta med tre orter utmärkta: Malmö, Stockholm och Haparanda. Tanken är att visualisera och förklara för barnen vad G, VG och MVG innebär, så att de ska ha själva strukturen med sig inför betygen i åttan och nian och kan bygga upp rutiner, förklarar Gunilla.

– Vi pratar om att det handlar om att ha siktet inställt på vart man vill ta sig. Alla börjar i Malmö och beroende på hur mycket man jobbar så kan alla nå högsta målet. Nu på vårterminen har jag mött elever i korridoren som säger ”Gunilla, jag är på väg till Haparanda nu”. I sjuan fortsätter vi på samma sätt fast då tillkommer några fler mål.
I arbetsplanen står att eleverna ska öva upp sin skapande, kommunikativa förmåga genom slöjdarbete i trä och metall och textil.

– Vi har haft svårt att sätta ord på vad vi gör och behöver bli bättre på att använda slöjdspecifika uttryck. Därför började vi med muntlig redovisning av arbetet i höstas, det gjorde vi inte heller tidigare. Hela klassen är med och vi lärare också.

Så när eleverna arbetat ungefär sju–åtta veckor kring ett ord är det alltså dags för redovisning. Var och en får berätta och motivera sitt slöjdalster, visa hur och varför det har en kvalitet, förklara hur det hänger ihop med ordet och varför de valt just det materialet. Dessutom ska de berätta vad de lärt sig under arbetet. Klasskamraterna ställer frågor och det gäller att argumentera för sina tankar och sätta ord på hur man gjort och varför.

– Många skriver lappar som de har i byxfickan inför redovisningen, så att de inte ska missa något. En elev berättade att han legat och tänkt kvällen innan på vad han skulle säga. Det har aldrig hänt tidigare under mina år som slöjdlärare. De är så otroligt ambitiösa.

Redovisar gör eleverna i sexan och sjuan också. Men i åttan blir redovisningen dessutom grundbulten för elevernas självvärdering av sitt arbete. När allt är klart hämtar de sitt papper med mål och betygskriterier och kryssar i vad de tycker de har uppnått. Har de lämnat in i tid? Tagit ansvar för arbetet och arbetssituationen? Gjort egna felsökningar och åtgärdat felen själva?

Kriterierna är tagna direkt från kursplanen, lärarna har inte känt något behov av att formulera om dem. I stället har de lagt tid på att diskutera kriterierna både med varandra och med eleverna, vad de innebär och vad vissa ganska svåra ord står för.

– Som regel undervärderar de sitt eget arbete. Det har inte hänt en enda gång att någon kryssat i MVG på alltihop. När de gjort sitt sin självvärdering kryssar jag i min värdering och sedan går vi tillsammans igenom. Efteråt talar jag om vad jag tyckte var bra och passar på att ge råd inför nästa arbete: Var ligger du nu? Vad kan du tänka på att göra bättre? Vad är ditt mål? Vi försöker uppmana alla elever att sätta sina egna mål och sedan fråga hur de ska göra för att komma dit.

– Många frågar hur de ska göra för att få MVG, men jag kan inte säga annat än att de ska läsa och förstå kriterierna. Ibland kan jag hålla upp en tröja som ett exempel på en MVG-uppgift, men processen är en viktig del i bedömningen. Hur man ska jobba på vägen mot målet kan jag inte säga i förväg.

En annan förändring, som kommit med temaarbetet kring ord, är att numer är det inte Gunilla som introducerar exempelvis symaskinen för eleverna. Nu kommer de själva: ”Kan du visa mig symaskinen för jag behöver den?”, påpekar hon.

– Vi når så otroligt mycket längre på det sättet. Målet är ju att alla ska tycka det är jättekul att göra sitt bästa i slöjden. Det är när de själva vill som de lär sig och utvecklar sitt arbete.

I praktiken betyder antagligen det nya arbetssättet att eleverna kommer att få högre betyg än tidigare, tror Gunilla. När vi träffas har hon ännu inte satt några betyg. Eftersom eleverna har dubbla arbetspass har varje klass slöjd bara en termin i stället för två.

Ja, det har hänt mycket senaste läsåret och Gunilla är glad över att både kollegor och skolledning var positiva till att pröva.

– Det var som att slänga sig ut från ett flygplan utan fallskärm, vi visste inte vad det skulle bli av det hela. Men nu när vi ser resultaten i slöjden har det öppnat mina ögon för hur det är i andra ämnen. Nog skulle många fler kunna pröva ett liknande arbetssätt?

Fotnot: ”Betygskartan” är inspirerad av en föreläsning av Per Måhl, lärare i svenska, filosofi och religionskunskap som också skrivit flera böcker om betyg.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com