Läs senare

Tiden är allting

KrönikaI SO-ämnena är tiden knapp. Det gör valet mellan djup och bredd särskilt tydligt. Relationen mellan timplan och kursplanens krav är orimlig, skriver Petter Bergenstråhle.

av Petter Bergenstråhle
28 mar 2019
28 mar 2019
Petter Bergenstråhle är förstelärare 7–9 i geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap på Örnässkolan, Luleå.
Foto: Tomas Bergman

Historia på hösten i årskurs åtta. Det betyder revolutioner, förändringen av samhället och den vanliga människans uppror mot dem som har makten över dem. Första lektionen läser vi texten tillsammans i klassrummet. Nästan direkt stöter vi på ett problem. Texten refererar till upplysningens filosofer och Montesquieu och det har vi ju inte pratat om. Jag stannar upp, berättar, förklarar och så är den lektionen slut.

Lektion tre. Jobb med texten om den amerikanska revolutionen. Jag vill att eleverna ska läsa hela texten först och sedan gå tillbaka och jobba med instuderingsfrågor. Två killar långt bak i klassrummet sitter och tittar på samma skärm. De läser inte. När jag går dit för att få dem på banan, ser jag att de letat upp ett klipp på Youtube. De vill veta mer om Washington och själva kriget. Vapen, slag, händelser. Det har jag bara nämnt, men de vill veta mer.

Ett av valen vi lärare måste göra är valet mellan djup och bredd. För oss som undervisar i de fyra samhällsorienterande ämnena är det här valet kanske närmare ytan, det är det mest avgörande valet vi gör. Vi har ett problem med tid. Ska vi under de få timmarna hinna ”hela kursen”, eller ska vi jobba djupare med färre områden så att eleverna hinner förstå?

Valet är inte lätt. Önskemålen om ett visst innehåll och verklighetens förutsättningar ger en konflikt som är svår att lösa. Relationen mellan kursplanens krav och timplanens begränsningar skapar en omöjlig situation. Våra elever ska läsa vidare på gymnasiet när de är klara hos oss. Hur blir de bäst förberedda?

Jag vet hur jag gör. Jag väljer djupet. Jag väljer att mina elever ska förstå sammanhang och komma ihåg sin kunskap. Jag väljer bort vissa delar för större djup.

Gör jag fel?

Tre nyligen lästa:

  1. Koka björn, Mikael Niemi.
  2. Andarnas labyrint, Carlos Ruiz Zafón.
  3. Simma med de drunknade, Lars Mytting.

ur Lärarförbundets Magasin