Läs senare

Uppdrag: Fånga monster!

UPPDRAGRörelseglädje, strategi, elevinflytande och kartkunskap. Allt går att bocka av när Anette Bergman i Stöde låter eleverna jaga pokémon på lektionstid.

08 dec 2016
Inte bara lek. Strategi är en av färdigheterna som behövs i Pokémon Go, konstaterar klassen och skrattar när Anette Bergman berättar att hon själv inte nått längre än till nivå 5 i spelet. Foto: Therése Ny

Ska vi gå mot kyrkan?
Sjätteklassarna Alma Ottosson, Maja Lindgren Sundberg och Emma Thunström går med raska steg längs lands­vägen mot Ljungan, som här i byn är bred som en sjö.
– Om vi har tur kan jag kläcka några ägg i dag, säger Alma Ottosson hoppfullt.
Morgonens tunga dimmoln ligger fortfarande kvar över nejden och gör luften råkall, men eleverna får snabbt upp värmen. De sneddar över en gräsmatta för att vinna tid. Att vätan från gräset tränger genom gympaskorna är sådant man får ta. Är man på jakt, så är man.

Fingergympa. Alla hjälps åt att trycka fort fort.
– Å, nej, inte en chans, vi kommer att förlora stort, säger Alma Ottosson. Foto: Therése Ny

Här och var syns grupper av andra sjätteklassare som är ute i samma ärende. Det är inte första gången de två sexorna i Stöde skola (som alltid har gemensamma lektioner i idrott och hälsa) är ute på pokemonjakt på skoltid. När deras lärare Anette Bergman under de sista sommarlovsveckorna såg hur ungdomarna i samhället plötsligt sprang runt med sina mobiler i högsta hugg, beslöt hon sig för att själv lära sig spelet för att kunna använda det i sin undervisning.
Frågan var bara hur kopplingen till kursplanen skulle se ut.
Tidigare har hon bland annat använt appen Turf när orientering stått på schemat. Men den bygger på gps och därmed ordentliga kartor.
I Pokémon Go finns bara en mycket förenklad karta.
Men så kom hon på att spelet faktiskt är ämnes­övergripande.
– Om man ska battla i ett gym kan man ha nytta av att kunna göra vissa uträkningar, så där får man in matten. I bilden skulle man kunna skissa figurerna, tolka deras uttryck, och om man vill veta mer om olika pokemon behöver man kunna engelska.

Kartläsning. Eleverna måste kryssa i på en riktig karta var de fångar pokemon. Foto: Therése Ny

Däremot är ett krux med spelet, att eleverna måste använda sina egna mobiler och vara uppkopplade. Men tillräckligt många föräldrar
godkände det för att eleverna skulle kunna gå gruppvis.
Dagens lektion började i idrottshallen, där Anette Bergman och hennes kollega Stefan Andersson körde en kort genomgång utifrån några ord: rörelseglädje, strategi, sinnen/upplevelser, kartkunskap och elevinflytande. Eleverna kommer fram till att alla kriterier kan uppfyllas när man jagar pokemon. Bland annat konstaterar de att fler sinnen än synen går att använda, eftersom det går att ställa in mobilerna så att de både låter och vibrerar när en pokemon är i närheten.
Så delas de in i slumpvisa grupper med hjälp av appen Teamshake. Varje grupp får en inplastad karta och en tuschpenna för att kryssa i var de fångar pokemon. Vid nästa lektion ska de mäta distansen fågelvägen mellan dessa platser och jämföra med hur långt de själva faktiskt har gått, enligt spelets avståndsräknare.

Anette Bergman är uppväxt i Stöde och flyttade tillbaka hit i samband med att hon fick barn. Hon såg genast fördelarna med att arbeta här, där grus-, gräs- och hockeyplaner, skidspår och skog finns inom räckhåll.
– De första åren hade jag flera av mina gamla lärare som kollegor, säger hon med ett leende.
Hon tog genast itu med att förnya undervisningen, som hade gått lite på tomgång de senaste åren.
– Eleverna blev nog lite chockade.
I sin strävan att hitta nya undervisningsmetoder har Anette Bergman stor glädje av att kunna bolla idéer i olika nätverk med kollegor. En sak som ofta diskuterats är svårigheten att bedöma rörelser i stunden.
Anette Bergman fick därför idén att börja filma elevernas rörelser och lite senare att låta dem filma varandra med sina lärplattor.

Filmandet gav flera positiva effekter. Eleverna blev mer delaktiga och Anette Bergman fick mer tid att instruera individuellt. Det dröjde inte heller länge innan hon märkte att de, helt spontant, började med kamratbedömning. Och inte minst: Elever som kände sig obekväma med att göra rörelser inför hela klassen fick möjlighet att dra sig undan med någon kompis de kände sig trygga med och filma.

Vad tycker du om att jaga pokemon på skoltid?

Maja Lindgren Sundberg:
– Det är kul. Man får röra på sig samtidigt som man använder mobilen, och det är ju inte så ofta man får ha mobilen på skoltid. Jag tror man lär sig mer, eftersom det är roligt.

Max Larsson:
– Det är ganska bra för när man kopplar ihop idrotten med IT blir det mycket roligare och då anstränger man sig mer och presterar bättre. När vi filmar med appen Showbie, på friidrotten till exempel, kan man filma det första och sista hoppet och sen reflektera över skillnaden. Sen är det väl risk att man vill kolla i smyg om det plingar till i mobilen medan man är ute.

Mathilda Andersson:
– Jag blev glad när vi fick veta att vi skulle få spela Pokémon Go, för man kommer ut och får bättre motion, eftersom man vill springa för att hitta dem.

Hon började också arbeta med flippat klassrum och göra egna instruktionsfilmer, bland annat i Explain everything, så att eleverna i förväg kunde se vad nästa lektion skulle handla om.
Det gäller att hitta sätt att motivera alla, påpekar Anette Bergman. Till exempel har hon låtit killar som tvekar inför dans att jobba med fotbollar i takt till musik.
– Det står ju faktiskt inte i läroplanen att de måste lära sig foxtrot, det står att de ska kunna ”anpassa rörelser till takt, rytm och sammanhang”.
Det står inte heller att eleverna ska lära sig att ”läsa karta” i kursplanen. Det står ”orientera sig med olika hjälpmedel”. Det vill säga till exempel Pokémon Go, tänker Anette Bergman.
Härom året tog hon ett snack med några pojkar som aldrig deltog på lektionerna. Utifrån sin målsättning att hitta något som passar alla frågade hon dem om deras intressen. Svaret: datorspel. Inspirerad av idrottsläraren Daniel Gomejzon, som lagt ut filmer om sin undervisning utifrån just spel, gjorde hon en egen Super Mario-hinderbana och en Counter Strike-bana, med qr-koder som gav bonuspoäng.
– Jag är verkligen ingen stor teknikälskare, men det var inte så svårt att göra när man hade googlat lite.
När eleverna sprungit runt banan fick de mäta sin puls med en app på lärplattan.
– Nästa lektion stod de där grabbarna ombytta och väntade. Det var så fränt!

När Alma Ottosson, Maja Lindgren Sundberg och Emma Thunström har hunnit fram till Ljungan bryter solen fram genom dimmolnen. De springer över bron i hopp om att fånga en pokemon vid kyrkan, men återvänder utan att ha hittat någon.

– Det är ganska dött på pokemon här i Stöde, konstaterar Alma Ottosson.
Men en stund senare lyckas hon fånga en. Sammanlagt blir det tre under den femtio minuter och en kilometer långa jakten. Inte tillräckligt för att nå en ny nivå – ”levla upp”. Men ändå. Hon är förstås nöjd med att få chans att avancera i spelet så här på skoltid.

– Och så får man ju röra på sig. Det är skitkul med sådana här lektioner.
När Anette Bergman i slutet ber varje elev om ett ord för att beskriva upplevelsen är det många som tycker likadant. Men det hörs också ord om ”tråkigt”, ”onödigt” och ”korkat”.
Och hon konstaterar lugnt, att alla gillar inte allt. Men också att saker går snabbt i ungdomarnas värld – en del elever har redan tröttnat på Pokémon Go. Det börjar helt enkelt bli dags att hitta nya utmaningar!

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com