Ingår i temat
Digitala verktyg
Läs senare

Vad händer i mötet med ämnet?

IKT (informations- och kommunikationsteknologi) och ny teknologi öppnar för mer kreativa processer. De gör arbetet interaktivt och spränger skolans ramar så att skola och samhälle möter varandra.
Men det är i mötet med ämnenas innehåll som det blir riktigt intressant, anser tre forskare i Umeå.

13 dec 2010

Digitalfoto, musikprogram, videokameror, mobiltelefoner och redigeringsprogram för ljud och bild blir allt vanligare i undervisningen. Kanske särskilt i ämnena bild, musik och svenska; de står mitt uppe i ungdoms- och mediekulturen och representerar därför olika kompetenser som krävs i ett digitalt mediesamhälle – att skriva texter och att använda och förhålla sig till bilder och musik av olika slag.Men vad händer med ämnenas innehåll, det vill säga begrepp, fakta, färdigheter, principer och förmågor? Hur påverkar IKT och ny teknologi undervisningspraktiken och lärarrollen? Vad skapar den för möjligheter? Vad betyder den för hur ämnena uppfattas och beskrivs i olika sammanhang?

Foto: Annakarin DruggeSådana frågor sysselsätter just nu en forskargrupp vid Umeå universitet. I ett projekt undersöks och analyseras bland annat vilka faktiska förändringar man kan urskilja när ny teknologi och nya medier integreras i undervisningen.

– Policyn i samhället är att IKT är viktigt för skolan, att vi måste ta till oss den nya teknologin och att det kommer att innebära en pedagogisk förändring till det bättre. Vår utgångspunkt är att vi vinner något. Men också att vi förlorar någonting, att vissa värden som vi uppskattar kommer att gå förlorade, säger professor Per-Olof Erixon, som är projektledare i forskningsprojektet.

Vad man förlorar beror på vilket ämne det handlar om. Varje ämne har sitt specifika utgångsläge, anser forskargruppen. Till exempel bygger musik traditionellt på kollektivt skapande, medan man i bild och svenska arbetar mer individuellt.

– Hittills har man i forskning och policy utgått från någon sorts generell tanke om undervisning. Man har inte tagit hänsyn till att ämnen är skilda världar med sina egna traditioner. Olika ämnen har olika syn på världen, som vi brukar säga.

Forskningen har pågått knappt ett år och Per-Olof Erixon, som representerar svenskämnet, sitter med två av sina kollegor vid Institutionen för estetiska ämnen vid Umeå universitet, professor Anders Marner för bildämnet och universitetslektor Manfred Scheid för musikämnet, och reflekterar över mötet mellan IKT och skolan.

Hittills har de i huvudsak läst annan forskning, gjort pilotstudier och dragit upp riktlinjer. Redan nu kan de konstatera att IKT lyfter ut skolverksamheten utanför skolan. Den nya teknologin vidgar både rummet och tiden och förändrar didaktiken. Från en enstämmighet i skolan, med läraren som auktoritet, har det blivit en flerstämmig undervisning där elever lär elever och lärare och elever lär tillsammans.

– Kommunikationen cirkulerar i fler och fler sammanhang. Inom hela IKT-konceptet ligger potentiellt dolt att det spränger skolans ramar. Det är en vinst, för det innebär att skola och samhälle möter varandra, säger Anders Marner.

– IKT öppnar för mer kreativa processer. Och kreativitet kan man inte hugga in i 45-minuterslektioner. På så sätt närmar man sig det som betraktas som konstnärligt eller skapande, säger Manfred Scheid.

I projektet ska forskarna göra observationer och intervjuer i nio högstadieskolor i olika delar av Sverige. Lärare och elever i årskurs 9 får svara på samma frågor om hur den nya teknologin påverkar innehållet i ämnena bild, musik och svenska, och berätta hur de ser på det hela.

I våras gjordes en pilotstudie i respektive ämne som gav underlag för forskargruppen att sätta begrepp på turordningen i mötet mellan IKT och skolan: addering, effektivisering, integrering, transformering och transparens. Ett exempel på addering är om en bildlärare inte har egna datorer i klassrummet, utan bokar en datasal och bedriver någon veckas undervisning med eleverna, och sedan går tillbaka till bildsalen och har vanlig bild med hantverksmässiga metoder, förklarar Anders Marner.

– Då adderar man en bit IKT eller digitala medier, men det får inget inflytande i vardagsundervisningen. Om eleverna blir mer motiverade och intresserade, på grund av den nya teknologin, kan det vara frågan om effektivisering. Smälts det ihop mera kallar vi det integrering, även om man fortfarande arbetar efter traditionellt mönster. Till slut kanske det blir så att ämnet i sig och undervisningen ändras. Då blir det frågan om transformering, säger han.

När den nya tekniken används så mycket att det blivit helt naturligt att använda den talar forskarna om inbäddning och transparens. De talar även om olika grader av både integrering och inbäddning i ämnet.

– Transparens kan vi se bland annat i musikämnet, när man använder Youtube och videokanoner och laddar ner allting från nätet. Eleverna gör det hemma och kommer med musiken i sina mobiler för att kunna lyssna på originalet och exemplifiera, och läraren gör samma sak i musiksalen. Ingen tänker på tekniken längre, säger Manfred Scheid.

Populärkultur och IKT är inbäddade i varandra. I musikämnet blir det särskilt påtagligt, eftersom man ofta använder sig av musik från olika topplistor. Tidigare var läraren den som förmedlade den ”goda musiken” och undervisningen var ofta sångbaserad. Nu är det i stort sett eleverna som kommer med förslag, eller också väljer läraren någon populärmusik.

– Vad finns det för syn på det? Vad är heligt inom ämnet och vad anses ”smutsa ner” det? Pilotstudien visar att det heliga är att spela tillsammans. Samhörigheten och samspelet betyder mest. Vad händer då om varje elev skapar sina låtar digitalt på distans?

– Ungdomar i dag kan se sina förebilder när de vill och de har tillgång till ackord, noter och texter. De lär sig låtarna hemma i större grad och det innebär att de blir bättre på att spela. Vad blir det då kvar av skolan? Jo, det kan bli så att de lär sig spela via internet, men att skolan blir det ställe där de spelar tillsammans. Även om eleverna gör hela bakgrunden hemma, så spelar man ändå sin stämma eller sjunger till den på musiklektionen.

Lärarrollen förändras definitivt när IKT kommer in i undervisningen, anser Manfred Scheid, Per-Olof Erixon och Anders Marner. Inte minst för att många lärare ligger ett steg efter sina elever vad gäller kunskaper att hantera tekniken.

– Att vi har den skola vi har, både till innehåll och organisation av undervisningen i 40–50-minutersboxar, beror på att den är byggd på den gamla teknologin: boken, papperet, pennan, penseln, gitarren, pianot. Form och innehåll hänger ihop. Med de nya teknologierna blir det ett mer kollektivt skapande i svenskämnet, med fler inblandade och det krävs längre arbetspass för att exempelvis kunna presentera en berättelse med video och bilder, säger Per-Olof Erixon.

I kursplanerna har bild varit ett modernt, uppdaterat kommunikativt ämne sedan Lgr69, framhåller Anders Marner. Men bristen på digitala resurser i skolan och för lite fortbildning i att hantera programmen, gör att omfattningen av IKT-inslag inte är så stor. Kanske beror det också på att lärarna ser ämnet som ett hantverksämne, trots de formuleringarna i kursplanen.

– Den konstnärliga aspekten i ämnet är till stor del baserad på hantverksskicklighet och originalkonstverk. Så fort ett konstverk avbildas har det i princip förlorat sitt konstnärliga värde. Om det kommer in mycket IKT i ämnet kan många lärare känna att de måste hålla en viss distans: ”Vi kan inte utan vidare ersätta teckna och måla med Photoshop”.

Har inte alla elever sin egen dator krävs också en flexibilitet i undervisningen; alla bildelever kan inte göra samma sak samtidigt, konstaterar Anders Marner.

– Det kräver en helt annan bilddidaktik. Det vanligaste sättet att bedriva bilddidaktik är att läraren ger ett brett område att jobba inom, och sedan löser eleverna en uppgift inom det området. Jag tror att vissa lärare kan känna sig blockerade.

Ikt innebär en ny syn på kreativitet, men det uppstår också ett problem när det gäller bedömning, påpekar Anders Marner. När en elev kan göra så snygga saker med hjälp av Photoshop, hur ska läraren kunna bedöma vad eleven gjort och vad som finns inbyggt i programmet?

– Elever eller klassen lägger också ut bilder på skolans hemsida, Youtube och sajter som Deviantart. Med externa presentationer kommer ämnet ut i samhället på ett helt annat sätt. Det uppstår ”communities”, människor kan kommentera och ha synpunkter på det som lagts ut. På så sätt får vi ett nytt bedömningssystem, där eleverna kan få kommentarer från hela världen, inte bara från läraren.

Ursprungligen har skolan två sammantvinnade uppdrag: att undervisa och att uppfostra. Det har garanterats med den gamla teknologin via lärarens överhöghet och disciplinerande åtgärder som klassrum, hur man sitter placerad i bänkar och tidsramar, förklarar Per-Olof Erixon.

– Skolan har varit en intern, isolerad värld där man skrivit texter, låtar och skapat bilder för läraren. När världen kommer in i skolan påverkas synen på vad som är kunskap. Det finns ett flöde att hämta in och det ska läraren förhålla sig till. Det blir inte bara ett perspektiv utan många – och då bryts det uppfostrande ner. Det finns inte en möjlighet att upprätthålla det normativa, moraliska på samma sätt som i det gamla systemet, säger han.

– Eller om man fortfarande ska göra det – hur löser man det då? Det är bland annat det vi undersöker, säger Manfred Scheid.

Det finns alltså många aspekter på IKT och ny teknologi i skolan och de åtta forskarna är bara i början av sitt projekt. Men man måste tänka på att IKT bara är informationsmotorvägar, ett underlag för kommunikation, påpekar Anders Marner.

– Det är när det möter ämnet det blir intressant. När man börjar producera text, bild eller musik som glider initiativet över från IKT och teknik till kultur, konst och innehåll.

Mer ur temat Digitala verktyg (8)

ur Lärarförbundets Magasin