Läs senare

Varför misslyckas vi mattelärare?

09 mar 2015

Foto: Jonas WallaUpp med handen alla ni mattelärare som ofta hört följande: ”I dag har jag räknat elva uppgifter. Bra va?” Oräkneliga är de gånger jag bemött frågan med: ”Jaha! Kan du berätta vad du har lärt dig?”

I början är en suck den vanligaste reaktionen från eleven som tycker att jag är lite jobbig, men efter ett tag, eller ett ganska långt tag, så börjar eleverna kunna sätta ord på vad de har lärt sig.

Trots det fortsätter frågan att komma, nästan varje lektion.

Elevernas kunskaper i matematik blir bara sämre och sämre. I senaste Pisaundersökningen sjönk resultaten för både låg- och högpresterande elever. Pojkarnas resultat försämrades i högre grad än flickornas.

Det här är saker som vi läst om i tidningar och sett på tv-nyheterna ganska ofta de senaste åren. Politiker får stå till svars och ge förslag på hur man ska lösa skolkrisen. Alla tycker att det är fruktansvärt att barnen inte lär sig det de ska. Men det är väldigt sällan som vi lärare ger oss in i debatten. Vad tror vi själva är orsaken till att vi inte lyckas lära eleverna den matematik de ska kunna?

Det eleverna ska kunna sammanfattas i läroplanen med fem syften. Vi har nio år på oss att lära dem den matematik som beslutsfattarna vill. Så varför misslyckas vi?

Naturligtvis finns det en mängd orsaker som vi inte kan påverka. Många saker beslutas utanför skolan och leder till att vi inte har de bästa förutsättningarna. Men vad kan vi själva ändra på i klassrummet?

Jag tror att vi måste våga släppa taget. För att nå upp till dagens kunskapskrav krävs att vi lämnar den gamla sortens matematikundervisning. Visst behöver eleverna färdighetsträning, men de behöver också mycket annat. Det går inte dela upp lektionerna i problemlösningslektioner, pratmattelektioner, mattebokslektioner, praktiska mattelektioner och så vidare. Vi måste jobba med alla syften hela tiden. Eleverna måste få chansen att visa alla sina förmågor under ett arbetsområde. Visst, det är mycket att hålla reda på, men så har det väl alltid varit?

Jag menar inte att vi ska bränna matteböckerna och skapa helt nya material. Läroplans- och läroboksförfattarna är ju förhoppningsvis kloka personer med god kunskap och det som står i styrdokumenten och böckerna är därför oftast väldigt relevant. Men vi kan inte, helt okritiskt, använda böckerna varje lektion. Vi måste våga bredda undervisningen och använda eleverna som den resurs de faktiskt är.

När många lärare är osäkra och har svårt att släppa taget så är det inte så konstigt att eleverna har svårt att förstå hur matematikkunskaperna ska se ut. Vi måste bli tydliga och förklara vad de krav som vi ställer innebär.

För att resultaten ska vända måste vi se till att eleverna vet vad som förväntas av dem och att de tar eget ansvar. Men vi måste också hela tiden leda dem mot kunskapskraven och utmana deras förmågor. Då räcker det inte att arbeta med en förmåga i taget, utan vi måste arbeta med alla fem, hela tiden.

Det kan kännas stressande när en hel veckas lektioner går åt till ett enda matematiskt problem. Men när man väl sammanfattar vilka förmågor eleverna har visat upp är det betydligt fler än vad de hade gjort om de arbetat med arton uppgifter i boken.

ur Lärarförbundets Magasin