Läs senare

Variationen är poängen

ReportageSofia Kinell använder som lärare i fritidshem variationsteori för att ta reda på vad eleverna behöver lära sig − och hur hon själv kan lära ut på ett effektivt sätt.

17 dec 2018
Sofia Kinell hjälper eleverna att träna på olika skottekniker.
Foto: Emelie Asplund

Är ni redo för ert uppdrag? Ni ska studsa basketbollen fram till väggen, skjuta och sedan bära den tillbaka igen, säger Sofia Kinell, som har fritidsgympa med elever i årskurs 2.

Eleverna är indelade i fyra grupper. De ska i tur och ordning dribbla bollen fram till väggen. Några har svårt att behålla kontrollen över basketbollen. Flera bollar rullar i väg över golvet.

– Det kan kännas läskigt att studsa bollen eftersom den är så hård. Nu vill jag att ni testar att dribbla basketbollen framåt på ett mjukt sätt, uppmanar Sofia Kinell eleverna.

Efter några minuters mjukt dribblande får eleverna en ny uppgift. De ska dribbla hårt. Många tappar bollkontrollen. En kille får till och med en boll på örat och jämrar sig.

Så funkar det

Variationsteorin är en lärandeteori med syfte att förbättra effekterna på barns lärande. Den är också teorin bakom det som kallas learning study. Variationsteorin kan användas för att planera, genomföra och utvärdera undervisning.

Läs mer: learningstudy.se

– 3, 2, 1, 0. Nu ska vi samlas! Vilket var det bästa sättet att ha kontroll på bollen? frågar Sofia Kinell.

– Att dribbla mjukt. Då studsade inte bollen lika högt, svarar Sara Björkman.

Efter den korta samlingen väntar nya uppgifter. Eleverna ska dribbla bollen nära sin kropp. I övningen därpå ska de dribbla bollen långt ifrån sig. Sedan utvärderar de övningarna.

– Det var lättast att dribbla nära. När man är långt ifrån bollen måste man springa efter den, säger Emil Stenström.

I gympasalen på Oxledsskolan i Partille finns även läraren och fortbildaren Maria Bergqvist, lärare i matematik och NO, med. Hon filmar med en surfplatta och observerar vad som sker. De två lärarna ska i efterhand analysera och utvärdera elevernas lärande.

Under sista delen av lärpasset visar Sofia Kinell olika tekniker som kan användas för att skjuta basketbollen i korgen, till exempel hur man kan få kraft i skotten genom att böja knäna. Som slutuppgift, eller utgångsbiljett, ska eleverna dribbla två steg framåt och sedan skjuta bollen i korgen. Maria Bergqvist filmar elevernas skott, samtidigt som Sofia Kinell observerar varje elev.

Variationsteori passar bra på fritidshem. Jag kan tydligt se sambandet mellan min undervisning och elevernas lärande.

– Bra Loah! Du fick tryck underifrån i skottet. Snyggt! säger Sofia Kinell uppmuntrande.

När Emil Stenström, som haft önske­mål om basket på fritidsgympan, lämnar salen utbrister han:

– Tack, Sofia! Det här var jätte­roligt.

Efter lektionen gör Sofia Kinell och Maria Bergqvist en snabb utvärdering av undervisningen. De jämför skillnaderna i lärande mellan det första uppdraget, ingångsbiljetten, som var att dribbla bollen och skjuta mot väggen – med utgångsbiljetten, att dribbla och sedan skjuta basketbollen i korgen.

– Det har helt klart skett ett lärande. De flesta har förbättrat sin kontroll över bollen och upptäckt att det är lättare att dribbla mjukt och när de har bollen nära sig, säger Sofia Kinell.

– Bra att du gav dem tid att uppleva hur det kändes att dribbla hårt och mjukt och nära och långtifrån kroppen. Då lärde de sig skillnaderna. Jag tycker att du ska jobba på liknande sätt med skotten under nästa lektion. De behöver få uppleva hur skottet blir när de håller bollen på olika sätt. Det räckte inte med att du visade, några tjejer sköt ändå handbollsskott, säger Maria Bergqvist.

Senare under veckan kommer de att gå igenom filmen och sina observationer mer systematiskt. Då kommer även Sofia Kinells kollegor, två andra av skolans lärare i fritidshem, att delta i utvärdering och analys. Utifrån analysen lägger de upp planer inför nästa fritidsgympa. På Oxledsskolan arbetar samtliga lärare i ämnesdidaktiska kollegier, där de utvecklar sin undervisning tillsammans med kollegor. Sofia Kinell har cirka fyra timmar i veckan avsatta till samplanering med kollegor. Variationsteori är en viktig del i arbetet. Än så länge är det ovanligt att fritidshem i Sverige utvecklar sin undervisning med ämnesdidaktiska kollegier. Förutom i Partille förekommer det i Tranås, Falköping och Falkenberg.

Sofia Kinell tycker om att arbeta strukturerat och kunna se elevernas lärande.
Foto: Emelie Asplund

– Variationsteori passar bra på fritidshem. Jag kan tydligt se sambandet mellan min undervisning och elevernas lärande. Vi fritidslärare får tillgång till ett professionellt gemensamt språk och kan arbeta med undervisning på ett strukturerat och djupgående sätt, säger Sofia Kinell.

Alla aktiviteter på fritidshemmet har ett syfte. Med hjälp av variationsteori planerar fritidshemmets lärare vad de vill att eleverna ska lära sig.

– Vi använder begreppet kritiska aspekter om sådant som eleverna behöver lära sig för att utveckla ett kunnande, till exempel att de behöver lära sig hur de ska dribbla för att kunna spela en basketmatch. Innan en lektion brukar vi tänka ut vilka troliga kritiska aspekter som vi kommer att möta hos eleverna.

Variationsteori innebär också att de lyfter fram skillnader som gör det lättare för elever att lära sig, till exempel vad som händer med basket­bollen om man dribblar hårt eller mjukt. Före och efter varje lektion tar man även reda på elevernas uppfattningar om vad de kan.

– För att inte enbart gå på en känsla av vad vi tror att eleverna lär sig, tar vi stöd av observationer, filmning eller elevarbeten.

Varje elev på fritids får fyra strukturerade lärpass i veckan. De kan handla om något som eleverna själva har önskat, eller utgå från ett behov av lärande som personalen har noterat. Det variationsteoretiska förhållningssättet är tillämpbart under hela dagen på fritidshemmet. Även i lek och i mindre styrda situationer.

– Vi kan helt grotta ner oss i ett ämne. Den tiden finns oftast inte i skolan. Vi jobbar ofta med verklighetsnära ämnen, till exempel något som blir aktuellt på en rast. Jag kan pausa en innebandymatch och visa på skillnader kring vad som händer när någon skjuter ett skott med en höjd eller med en sänkt klubba. Eller att barnen får testa hur kläderna torkar bäst i torkskåpet − när de slängs in eller hängs upp ordentligt.

I förskoleklassen ska Sofia Kinell leda kompissnack med barnen. Det har varit ett hårt tonläge mellan barnen. Planeringen är att de ska arbeta med tonläge och kroppsspråk utifrån ett dilemma i barnens vardag, där ett barn frågar några kompisar om hen får vara med och leka. Sofia Kinell säger meningar med glad och med ledsen röst. Hon gör gester. Men barnen märker inga större skillnader.

– Det skulle nog vara roligare att leka med pojken med den glada rösten än han med den slappa rösten, säger en av killarna till slut.

Efteråt är lärarna överens om att undervisningen inte blev tillräckligt tydlig. De måste analysera undervisningen djupare för att få syn på vad som behöver läggas till och varför.

– Det funkar inte att säga till barnen att de ska prata på ett snällare sätt med varandra, om de inte förstår innebörden av ett tonfall. De måste först uppleva skillnaden mellan olika tonfall, för att kunna lära sig det, säger Maria Bergqvist.

Tips!

Bli medveten om sambandet mellan din undervisning och elevernas lärande.

Visa eleverna på skillnader, i stället för likheter, i lärsituationer.

Planera och analysera undervisningen tillsammans med kollegor. Se till att rektorn beviljar gemensam planeringstid.

Kontakta en lärare i fritidshem som arbetar med variationsteori. Be om att få vara med och observera och analysera en lektion.

Läs litteratur och hitta exempel på hur olika tekniker kan användas.

Litteraturtips:

Variationsteori – för bättre undervisning och lärande av Mun Ling Lo, Studentlitteratur, 2014.

Necessary conditions of learning av Ference Marton, Routledge, 2015.

Om lärande av Ference Marton & Shirley Booth, Studentlitteratur, 2000.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com