Läs senare

Vem leder vem?

Ledarskap. När forskaren och lärarutbildaren Ann Ludvigsson föreläser för studenterna, inleder hon ofta med:
– Nu handlar det inte bara om mig, det handlar lika mycket om er. Det är en ömsesidighet mellan oss hur den här lektionen ska bli.

04 feb 2011

Foto: Tomas MagnussonRepliken sammanfattar – om än lättvindigt – en av slutsatserna i Ann Ludvigssons avhandling ”Samproducerat ledarskap. Hur rektorer och lärare formar ledarskap i skolans vardagsarbete”. Avhandlingen visar att ledarskap formas av skolledarna och lärarna tillsammans och att kontexten, sammanhanget, har stor betydelse. En ledare som är framgångsrik i en viss kontext kan fungera helt olika i ett annat sammanhang. Denna förståelse medför en mer realistisk syn på ledarskapets förutsättningar, menar Ann Ludvigsson.
Hon är fritidspedagog i grunden och utbildade sig i Jönköping på 70-talet, ”den första omgången fritidspedagoger”, som hon uttrycker det.

– Jag sökte och kom in på alla lärarutbildningarna men valde fritidspedagoglinjen eftersom den lät mest spännande.

Därefter arbetade hon många år i verksamhet, studerade parallellt och läste in en filosofie magisterexamen i pedagogik, förändringsledning och media och kommunikation. Nu har hon själv undervisat blivande lärare i pedagogik på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping under många år och samtidigt gått en forskarutbildning.

Att hon valde att forska om ledarskap i skolan beror på intresset för och erfarenheter av förändringsledning och ledarskap. Hon var inblandad i den nationella utvärderingen av IT i skolan, ITiS, och åkte land och rike runt för att besöka skolledare och lärare.

– I utvärderingen delades skolledarna in i tre grupper: deltagande, stödjande och frånvarande. Vi upptäckte då att det fanns en sorgsenhet hos lärare i de grupper där skolledaren var frånvarande i det utvecklingsarbete som lärarna skulle genomföra tillsammans med eleverna. Där någonstans började mina funderingar över vikten av ledarskapet.

Inför avhandlingsarbetet tänkte hon först välja ut ledare från de tre olika grupperna och jämföra ledarskapet. Därefter funderade hon på att välja enbart framgångsrika skolledare och undersöka deras ledaregenskaper och hur de leder skolan. Men efter en genomgång av tidigare forskning kunde hon konstatera att det redan fanns sådana studier.

– Jag ville tillföra någon nytt och började tänka i banorna: om man flyttar en framgångsrik ledare till en annan kontext – vad händer då? En annan fråga som väcktes var: Vilken betydelse har skolsammanhanget där ledarskapet utspelar sig och samspelet mellan ledare och medarbetare? Det området var inte så utforskat och jag bestämde mig därför för att studera samspelet mellan skolledare och lärare i det vardagliga arbetet på skolorna.

Ann Ludvigsson valde att göra fallstudier på tre olika skolor. Under ett år var hon med och observerade samtliga formella möten på skolorna och återkom för enskilda samtal med skolledarna och lärarna.

– Det är viktigt att bygga goda relationer. Jag inledde med observationer och höll mig i bakgrunden, var ”flugan på väggen”. Jag lärde känna miljöerna och deltagarna, lyssnade på vilka frågor som berördes – snappade upp.

Eftersom hon deltog på alla formella möten visste alla vem hon var när det var dags för intervjuer.

– Blev förvånad över att jag blev så accepterad. De släppte verkligen in mig och ofta var det som om de glömde bort att jag satt där med mitt block, säger hon.

Förvånad blev hon också över hur öppenhjärtiga skolledare och lärare var i sina samtal med henne. De uttryckte meningar och funderingar som de aldrig uttalade högt i den stora gruppen.

– Det är nog enklare att öppna sig för någon som kommer utifrån, som inte hör till, säger hon.

Hon slogs ganska snart av vilka tydliga kulturskillnader det finns mellan lärare i olika verksamheter och med olika pedagogiska synsätt. Ofta arbetar de isolerat i förhållande till varandra och det förekommer statusskillnader och hierarkier.

– Speciellt framträdande var det på en skola men det förekom på alla tre, säger hon.

I en av fallstudierna förklarar en lärare att grundskollärarna står högst i rang, därefter förskollärarna och lägst rang har fritidspedagogerna. Läraren menar att denna föreställning har sin grund i att skolverksamheten tillskrivs vara den viktigaste från samhällets sida genom att den är obligatorisk, vilket de andra verksamheterna inte är. Pratet om att ta tillvara varandras kompetenser och att alla är lika duktiga avfärdar läraren som tjafs och säger sig uttala det högt som alla andra tänker.

– Det klart att det då är svårt som skolledare att driva tesen att alla lärargruppers arbete är lika viktigt, säger Ann Ludvigsson.

Hon tycker också att det är intressant att se hur viktig den egna gruppen är och hur man använder gruppen som referensram för sina egna handlingar. Och hur svårt det kan vara att gå ”över gränsen”. I avhandlingen berättar en grundskollärare i skolår 2 om hur hon tillsammans med fritidspedagogen och förskolläraren utvecklar en bra arbetssituation i sitt arbetslag. De utnyttjar varandras kompetenser, trivs bra tillsammans och även skolledarna är positiva till deras arbete. Grundskolläraren går även in i fritidshemmets verksamhet eftersom det ger henne mycket. Men arbetssättet stöter på motstånd från den egna grundskollärargruppen som menar att uppgiften är att bedriva undervisning på traditionellt sätt och ta hand om elever i skolår 1–3.

– Att frångå traditionella handlingsmönster kan vara svårt. Föreställningar och normer som individer får med sig, genom till exempel utbildning, definierar handlingsområden och roller som är tillåtna att spelas, säger Ann Ludvigsson.

Hon hänvisar till forskarna Berger och Luckman, som liknar denna kunskap vid ”kokbokskunskap”, något som överförs från generation till generation. Följs inte dessa kunskaper kan det leda till sanktioner, vilket grundskolläraren i exemplet ovan kände av genom att hennes kollegor inte uttryckte någon entusiasm för det nya arbetssättet och lät henne arbeta i motvind.

– Forskning visar också att om man går över gränsen och lämnar gruppen, då kan gruppen försvagas och individerna kan reagera med att göra motstånd eller visa sitt ogillande. Det gäller förstås inte bara grupper i skolan, förklarar hon.

Det var ett medvetet val att studera tre F–6-skolor med tanke på att där arbetar minst tre olika lärarkategorier – tre olika kulturer. Samtidigt tror hon att det hade sett ungefär likadant ut om hon hade valt att studera högstadieskolor.

– I en organisation finns det alltid delkulturer som förhåller sig till varandra, i alla sammanhang. Det finns forskning som visar att det på högstadieskolor finns olika ämneskulturer. Ämneslärare upplever ofta att de har starkare band med lärare i samma ämne, till och med på andra skolor, än kollegor på den egna skolan som tillhör andra ämnesgrupper.

Något annat som belyser statusskillnader och hierarkier är att skolledarens egen utbildning påverkar legitimiteten som ledare. I studien framgår att det bland grundskollärarna är viktigt att ledaren har kunskaper och erfarenheter från skolans område för att få legitimitet. En av grundskollärarna menar att skolledaren inte har tillräckliga kunskaper om skolan på grund av att hon är utbildad förskollärare. Hon har svårare att bli accepterad bland grundskollärarna för att hon har ”fel” utbildningsbakgrund.

– Trots att hon har varit ledare på olika nivåer i kommunen i över 20 år och genomgått den statliga rektorsutbildningen, påpekar Ann Ludvigsson.

Att rektorn är just kvinna är intressant och man kan också fundera över genusaspekten, menar hon. I en av de andra skolorna har rektorn också förskollärarbakgrund – men är man. Skillnaden är att lärarna inte på samma sätt uppfattar det som ett problem för hans legitimitet.

– Min studie fokuserar inte på genusaspekter men annan forskning talar just för att manliga ledare har lättare för att få legitimitet, oavsett utbildningsbakgrund. Det är en intressant iakttagelse.

Ledarskapet är relationellt och inte endimensionellt, enligt Ann Ludvigsson. Ledarskapet är en relation mellan ledare och lärare och frågan man kan ställa sig är: vem leder vem? Studien visar tydligt att ledarskapet är något som skolledaren och lärarna formar tillsammans. Ibland leder skolledaren men ofta leder även lärarna arbetet.

Lärarna kan välja att inte vara delaktiga. De kan till exempel komma oförberedda till möten trots att de i god tid fått en dagordning av skolledaren. En lärare i studien uttrycker just att han ibland känner dåligt samvete för sitt eget och sina kollegors sätt att handla på möten. Det här skulle man kunna översätta till relationen mellan lärare och elever. Eleverna kan också välja att inte vara delaktiga i undervisningen, vilket påverkar ledarskapet. De är då med och samproducerar ledarskap i klassrummet. Frågan är vad man kan göra som ledare för att få igång processer?

Den som vill få gehör och legitimitet bland medarbetarna måste utgå från föreställningar och spänningar som finns inom skolan, menar Ann Ludvigsson.

– Om jag själv skulle bli skolledare nu, skulle jag i första hand försöka förstå organisationen jag leder. Jag skulle försöka se de olika kulturerna och hur de fungerar i förhållande till varandra.

Hon tror på att skapa mötesplatser med lärarna där man talar om hur man ser på varandra och om föreställningar och värderingar som finns inom skolan. Det är i samtalen när man får ta del av andras perspektiv som man kan öka medvetenheten om varandra och utveckla förståelse kring frågor i verksamheten.

– Jag har också sett vikten av små och informella samtal. En lärare beskriver personalrummet som en mötesplats med skolledaren där många små frågor kan lösas. Kafferasterna, menar en skolledare, är lika betydelsefulla som de stora konferenserna för att bekräfta lärarna. Så jag skulle försöka vara med så mycket som möjligt i vardagen och i personalrummet och lyssna in lärarna.

Lärarna i fallstudierna nämner ofta lyhördhet som en viktig egenskap hos ledaren. Det innebär att ledaren lyssnar på ett djupare plan och inte – som en lärare uttrycker det – ytligt frågar ”bara för att det ska se bra ut”. Lärarna betonar också vikten av att vara delaktiga och ha inflytande över förändringar och beslut som rör deras verksamheter.

Ledarna använder olika strategier för att starta processer. En skolledare kan inleda möten med något överraskningsmoment, som att bjuda på godis eller läsa en dikt om något som hänt. En lärare inser att hon blir manipulerad av skolledaren men köper det eftersom det skapar en god och uppsluppen stämning.

En fritidspedagog berättar att skolledaren inför en förändring kommer med olika förslag som inte är helt genomtänkta för att göra lärarna delaktiga. Hon kallar det för att skolledaren ”sår frön” som får växa fram hos lärarna genom att de blir delaktiga i hur förändringar ska utformas. Fritidspedagogen har genomskådat taktiken och gillar arbetssättet.

Avhandlingen avlivar med buller och bång myten om den store ledaren. Resultatet av studien leder till ett ifrågasättande av den allt populärare bilden av ledaren som med stark hand förväntas styra sin organisation i rätt riktning. Ann Ludvigsson känner en viss oro över den bild som framträder av ledarskapet i den nya rektorsutbildningen. I den del som handlar om ledarskap lyfts skolledarens ställning som chef fram och att skolledaren efter genomgången utbildning ska ha förmåga att leda och fördela arbetet och vara den som motiverar, initierar och leder skolans utvecklingsprocesser på ett strategiskt sätt.

Mot bakgrund av studiens resultat ställer hon sig frågande till den tydliga markering och betoning på skolledaren som chef och en framflyttning av skolledarens position i förhållande till lärarna i det nya rektorsprogrammet. Hon har svårt att se hur en sådan syn på ledarskap skulle innebära större möjlighet för skolledare och lärare att utveckla arbetet i skolan.

– Man kan ju också tänka sig att lärarna kan motivera skolledaren genom att göra intressanta saker i verksamheten, säger Ann Ludvigsson.

Avhandlingen har fått stor uppmärksamhet och hon har varit ute och föreläst för skolledare över hela landet. På högskolan i Jönköping ingår den som studentlitteratur för kurser i ledarskap. Men utan tvekan är den intressant även för alla grupper av lärare – fallstudierna kan tjäna som exempel för att få igång diskussioner om samspel på den egna arbetsplatsen.

– På så sätt kan man prata om det egna indirekt och det blir inte så brännbart. Man kan jämföra med fallstudierna och tala om föreställningar på den egna skolan och i slutändan öka förståelsen för varandras roller, säger Ann Ludvigsson. 

Ann Ludvigsson är en av ledarna för forskningsplattformen fritidshem vid Högskolan för lärande och kommunikation, HKL, i Jönköping.

Inom plattformen planerar hon att göra en studie om ledarskap i fritidshem.

Hennes avhandling ”Samproducerat ledarskap. Hur rektorer och lärare formar ledarskap i skolans vardagsarbete” finns i DIVA, Digitala vetenskapliga arkivet. Gå in på hj.diva-portal.org/smash/search.jsf och sök på titel.

ur Lärarförbundets Magasin